Höstvandring på Öland med Hotell Magasin 1 som bas

Min bästa vän Linda och jag hade inte träffats sedan i januari när vi bestämde oss för att åka till Öland tillsammans en helg i början av oktober. Vi har båda varit på ön många gånger tidigare, men nästan alltid under turistsäsongen. Nu var till och med Skördefesten över och vi var nyfikna på vad vi skulle hitta när vi åkte dit så sent på året.

Vi hade hört en del om hur rått och blåsigt det kan vara på Öland på hösten och packade både ulltröjor och regnkläder. De två första dagarna fick det mesta ligga kvar i väskorna. Det blev brittsommarvärme, samtidigt som det märktes tydligt att säsongen var över. Det var lite trafik på vägarna, lugnt på vandringslederna och flera av platserna vi besökte hade vi nästan helt för oss själva.

Egentligen hade Linda och jag tänkt börja helgen med en natt i tält, men istället blev det tre nätter på Hotell Magasin 1 i Mörbylånga. Linda och Fille kom dit några timmar före mig och Teddy på fredagen och när vi dök upp sent på kvällen möttes vi utanför hotellet för en promenad i hamnen.

Soluppgång på östra Öland

På lördagen vaknade vi av våra alarm. Vi hade sett i väderprognosen att det här skulle bli helgens enda soliga morgon, så redan 05.45 lämnade vi hotellet och körde mot Gammalsby Sjömarker för att hinna till östkusten före soluppgången.

Det var fortfarande mörkt när vi lämnade Mörbylånga, men när vi korsade den smala ön började himlen ljusna. När vi såg några väderkvarnar stå på rad, med dimma över åkrarna och morgonljuset vid horisonten, gjorde vi ett stopp trots att vi hade en soluppgång att passa. Det var så vackert, och på något sätt själva urbilden av Öland, att det inte gick att bara köra förbi.

Sedan fortsatte vi till Gammalsby Sjömarker, ett naturreservat med öppna strandängar ner mot havet. Här fanns strövstigar, badplats och en pir som Teddy förstås ville undersöka. Han badade medan Linda spanade med kikaren och över markerna fanns hundratals tranor tillsammans med andra fåglar.

Solen började sakta stiga mot horisonten medan vi gick där och vi fick den vackraste morgon man kan tänka sig.

Vid åttatiden var vi tillbaka på hotellet redo för frukost. På buffén fanns bland annat nybakat bröd och öländskt knäckebröd, och små skyltar berättade varifrån flera av påläggen kom. Linda fick sitt efterlängtade morgonkaffe medan jag lyxade till det med en våffla med grädde och sylt.

Vi hade meddelat hotellet kvällen innan att vi ville ha lunch med oss ut, så efter frukosten gjorde vi några extra mackor och fyllde våra termosar. Min med juice eftersom jag fortfarande inte har lärt mig dricka kaffe. Sedan hämtade vi hundarna, packade ryggsäckarna och hoppade in i bilen igen.

Millerstensrundan på Stora Alvaret

Jag är väldigt förtjust i öppna landskap, så en vandring på Stora Alvaret stod högst upp på min önskelista. Vi körde knappt 20 minuter från Mörbylånga till Penåsa ödeby där vi skulle gå Millerstensrundan.

Turen blev 8,5 kilometer för oss, med äkta alvarkänsla, öppna vidder, stenmurar och betande djur. Det som överraskade mig mest var hur mycket som fortfarande blommade i början av oktober. Vi stannade hela tiden för att titta på växter och hann också med både Millerstenen, en fikapaus och en avstickare till Penåsa ödeby innan vi var tillbaka vid bilen ungefär två och en halv timme senare.

→ Läs mer om vår vandring på Millerstensrundan

Ottenby var inte alls bara fåglar

Vi fortsatte söderut och drygt en halvtimme senare parkerade vi vid Långe Jan. Jag hade alltid tänkt att Ottenby bara var en plats för fågelskådare, men det visade sig finnas betydligt mer här som passade mig också. Precis som Linda hade försökt förklara för mig.

Vi satte oss först i lugn och ro vid fyren och åt mackorna vi hade med oss från hotellet.

Sedan stannade Linda och Fille kvar för att spana efter fåglar medan Teddy och jag gav oss iväg på Västra markslingan. Här fick vi en helt annan natur än på förmiddagens alvar, med betesmarker, strandängar och havet precis intill.

När vi kom tillbaka berättade Linda att hon hade hittat sälar. Hon tog med mig bort och visade var jag skulle titta och långt ute i vattnet fick jag syn på några små sälhuvuden. Det var första gången jag såg säl i det vilda.

→ Läs mer om Ottenby och vår vandring på Västra markslingan

Vidare mot Eckels udde

Det kändes snarare som en sensommardag än början av oktober och i värmen gick det åt mycket vatten, inte minst till hundarna. Det finns ont om naturligt vatten på många av de platser där vi vandrade, så vi såg till att fylla på flaskorna vid naturum innan vi fortsatte mot sälskyddsområdet vid Eckelsudde. Några sälar på nära håll fick vi inte se där, men Teddy fick i alla fall bada i havet.

Sedan lirkade min fantastiska kartläsare Linda oss längs småvägar tillbaka mot väg 136 och bara några minuter senare stannade vi vid Gettlinge gravfält. Det är ett av Ölands största gravfält och sträcker sig nästan två kilometer, med gravar från både brons- och järnåldern.

Vi gick runt bland resta stenar, domarringar och skeppssättningar och det var mäktigt att tänka på hur länge människor har rört sig på den här platsen. Dessutom ligger gravfältet väldigt vackert, med havet som glittrade åt ena hållet och hästar som betade i hagen på andra sidan vägen.

Tillbaka på hotellet

Linda och jag hade varsitt rymligt rum med gott om plats för både hundar och alla vandringsprylar som på något mystiskt sätt alltid sprider ut sig. Från rummet hade jag också dörr direkt ut till en stor terrass med utsikt över hamnområdet. Det var skönt att hundarna kunde få lugn och ro på varsitt håll och vila lite från varandra.

Efter nästan två mils promenerande i solen var det härligt att komma tillbaka till hotellet, ta en dusch och sedan lägga mig på sängen och titta igenom dagens bilder. Teddy la sig i sin filt i hörnet och sov medan jag vilade. När det var dags för en kort hundpromenad före middagen var han inte särskilt intresserad av förslaget, men ändrade sig ändå när selen kom fram.

Middag med öländska smaker

Precis som vid frukosten stod det på menyn varifrån flera av råvarorna kom och när vi såg Mysinge Kött tittade Linda och jag på varandra. ”Visst var det där vi körde förbi idag?”

Jag började med en underbart god delikatessbricka med bland annat kött från Mysinge och valde sedan en hamburgare, också den med kött därifrån. Det enda misstaget var att jag inte hade räknat med hur mätt jag skulle bli av delikatessbrickan, för sedan väntade ju hamburgaren också. Som tur var kunde Linda hjälpa till med det sista. Och jag måste nämna den syrade vitkålen. Av allt gott vi åt den kvällen fastnade både Linda och jag för den.

Under middagen kom Felix, en av hotellets ägare, förbi flera gånger. Hon frågade vad vi hade gjort under dagen och vart vi skulle nästa dag, berättade om egna erfarenheter från några av platserna och verkade genuint intresserad av hur vi hade haft det. Samtalen fortsatte varje gång hon passerade vårt bord.

Fast jag egentligen var för mätt för mer mat tyckte hon dessutom att vi borde smaka glassen från Alvarets Glassmejeri. Och som Linda och jag konstaterade: Det finns alltid plats för glass.

Efter en snabb kvällsrunda med Teddy gick jag sedan och la mig med drygt 35 000 steg i benen.

En morgonrunda direkt från hotellet

På söndagen började vi också dagen utomhus, men den här gången behövde vi inte ta bilen. Felix hade tipsat oss om Mörbylånga aktivitetsrunda och före frukost gav vi oss iväg med hundarna i det grå morgonljuset.

Rundan började i princip utanför hotellet och tog oss längs havet, genom ett villaområde och runt de gamla sockerbruksdammarna. Vi såg en gråhäger från fågeltornet och gjorde en extra sväng längst ut i hamnen, så vår morgonrunda blev ungefär fyra kilometer.

När vi kom tillbaka var hundarna nöjda och det var fortfarande lugnt vid frukosten. Till min stora glädje såg vi att den syrade vitkålen fanns även på frukostbuffén. Vi åt länge och gjorde sedan i ordning nya lunchpaket innan vi satte oss i bilen för att åka en halvtimme norrut mot dagens vandring på Mittlandsleden.

Ett pumpafält kom emellan

Det var väldigt lite trafik och vi körde i lugn takt genom det höstiga landskapet, förbi radbyar, träd med höstfärger och svampar så stora att vi såg dem från bilen.

Linda hade berättat om ett stort pumpafält som hon sett på fredagen och plötsligt låg det bredvid vägen. ”STANNA BILEN!”

Jag svängde ner på en liten grusväg och Linda, Fille och jag hoppade ur. Jag hade aldrig sett ett pumpafält tidigare så jag ville såklart fota lite. Vi hann fota en stund innan en traktor kom körande längs vägen. Jag började springa tillbaka mot bilen eftersom jag absolut inte ville stå i vägen för bonden, men han vinkade bara när han körde förbi och såg ganska road ut.

Höstskog på Mittlandsleden

Jag hade framför allt tänkt på historia när vi valde rundan på Mittlandsleden eftersom vi skulle passera Rönnerums fornby, Ismantorps borg och Odens flisor. Men jag var inte alls förberedd på den vackra skogen.

Vi gick ungefär en mil genom skir lövskog med höstlöv på marken, mängder av blåsippeblad och väl underhållna spänger. Vid Ismantorps borg stannade vi länge och fikade. Det blev också många fotostopp för växter, svampar och allt annat vi hittade längs vägen.

→ Läs mer om vår vandring på Mittlandsleden

Tillbaka till Mörbylånga

Efter drygt tre timmar var vi tillbaka vid bilen. Planen hade varit att leta efter jordstjärnor i ett annat naturreservat, men vi kände oss trötta i benen och åkte tillbaka till hotellet i Mörbylånga istället.

Teddy gick direkt till vattenskålen i badrummet och sedan till sin bädd. Redan efter ett dygn verkade han hemmastadd. Jag la mig på sängen, satte på en ljudbok och lät kroppen vila ett par timmar.

Strandpromenad med hundarna

Linda och jag hade bokat relax efter middagen och visste att hundarna skulle få vara själva en längre stund på kvällen, så först tog vi en ordentlig promenad med dem. Från hotellet är det bara ett par hundra meter ner till havet, och vi skymtade skylten med ”Strandpromenaden” bortanför hamnområdet direkt när vi klev ut genom dörrarna

Vi följde strandpromenaden till hundbadet vid Kalvhagen. Det var fint att gå längs havet mellan villorna, förbi en lekplats och en väderkvarn. Teddy badade och sedan följde han med oss ut på den långa badbryggan.

Det blåste ordentligt, men solen värmde fortfarande och hundarna hade fullt upp med allt som skulle undersökas längs vägen. När vi kom tillbaka på hotellet somnade de igen.

Middag och årets sista jordgubbar

Linda och jag gick ner till restaurangen för vår andra middag och jag bad den här gången om extra syrad vitkål till min mat.

Det var lugnare i restaurangen den här kvällen och Felix kom och satte sig hos oss en stund. Vid det här laget hade vi hunnit prata flera gånger under helgen och samtalet fortsatte lika lätt som tidigare. Hon frågade, berättade själv och var genuint nyfiken, och hon och Linda upptäckte att de dessutom hade en gemensam bekant.

När vi började prata om dessert berättade Felix att hon hade årets sista öländska jordgubbar i köket. Så istället för glassen Linda och jag hade tänkt dela på blev det jordgubbar med vaniljglass innan vi gick för att byta om.

Blå timmen i det varma badet

Vi kom ut på gården precis i blå timmen. Det hade börjat mörkna, himlen ut mot havet gick i blå toner och lamporna på hotellets innergård hade tänts. Vi sjönk ner i utomhusbadet och jag kände hur skönt det var för kroppen efter alla kilometer vi hade gått de senaste dagarna. Och sedan satt vi bara där.

Linda och jag har alltid massor att prata om, men vi känner också varandra så väl att vi kan sitta tysta tillsammans. Så stundtals satt vi bara där i värmen och tittade ut i mörkret. Ingen av oss hade någonstans vi behövde vara och hundarna låg och sov efter sin långa promenad.

Efteråt satt vi en stund i bastun innan det var dags för hundarnas sista kvällsrunda och sedan sängen.

En grå sista morgon

På måndagen kom till slut vädret vi hade packat för. Det var dimmigt, blåsigt och regnet hängde i luften när Teddy och jag gick ut tidigt på morgonen.

Strax före sju träffade vi Linda och Fille och gick strandpromenaden bort mot hundbadet igen. Den här morgonen var Teddy betydligt mindre entusiastisk över havet och gick bara pliktskyldigast ner i vattnet ett par gånger innan vi fortsatte genom de tomma smågatorna tillbaka mot hotellet.

Sista frukosten och dags att säga hejdå

Jag hade redan packat och efter promenaden väntade vår sista frukost. Efter en stund fick vi sällskap av Felix och pratade om Öland, turism, vandring och om hur Linda och jag lärde känna varandra. Vi hade nog kunnat sitta kvar betydligt längre om hon inte hade haft ett möte med sina trädgårdsmästare inbokat och vi hade två hundar som väntade på att få komma iväg.

När vi checkade ut fick jag en kram av Felix. Det tror jag faktiskt är första gången det har hänt mig på ett hotell.

Tre nätter tidigare hade Linda och jag kommit hit sent på kvällen med två hundar och bilar fulla av vandringsprylar. Nu kändes det nästan lite vemodigt att lämna. Vi hade hunnit bli väldigt väl omhändertagna, men framför allt hade jag tyckt om att komma tillbaka hit mellan våra turer, lägga ifrån mig ryggsäcken och landa innan vi gav oss ut igen.

Lite mer alvarkänsla innan vi lämnade Öland

På morgonen hade jag sagt till Linda att jag gärna ville hinna få med mig lite mer av alvarkänslan hem innan vi lämnade Öland.

Därför körde vi till Möckelmossen efter att vi hade checkat ut. Regnet hade börjat falla och den här gången fick regnkläderna följa med när vi gick den cirka 800 meter långa tillgängliga leden ut mot sjön.

En del av vägen gick på bred spång och vid Möckelmossen kom vi upp på den låga utsiktsplattformen med vy över sjön och det platta alvaret runt omkring. Linda spanade efter fåglar, hundarna nosade runt och jag fotade och filmade lite innan vi gick samma väg tillbaka genom duggregnet.

→ Läs mer om den tillgängliga leden vid Möckelmossen

Dags att lämna Öland

Sedan var det dags för Linda och mig att köra åt varsitt håll. Det kändes tomt efter tre dygn tillsammans, men den här gången bestämde vi att det inte skulle få gå nio månader innan vi sågs igen. Nästa tur är redan planerad.

Jag är glad att vi valde att åka till Öland just i oktober. Skördefesten var över, det var lite folk och trafik och vi kunde köra omkring i vårt eget tempo, ändra planerna efter väder och lust och göra spontana stopp när något dök upp längs vägen.

Vi fick tre väldigt innehållsrika höstdygn på Öland, med gott om tid att landa mellan varven.

För dig som vill veta mer om Hotell Magasin 1

Hotell Magasin 1 ligger i Mörbylånga hamn på södra Öland och har öppet året runt. På hotellet finns restaurang samt relaxavdelning med bastu och varmt utomhusbad. Restaurangen har fokus på lokala och svenska råvaror och frukost serveras varje dag. Hotellet erbjuder också vandringspaket där bland annat matsäck och tillgång till relax kan ingå. Hotell Magasin 1 ingår i kedjan Countryside Hotels.

Adress: Järnvägsgatan 1, 386 50 Mörbylånga
Telefon: 0485-408 10
E-post: info@hotellmagasin1.se
Webbplats: hotellmagasin1.se och countrysidehotels.se

Några av mina vandringar på Öland

VANDRIGSTURER OKTOBER 2026
Millerstensrundan, Stora Alvaret, 8,5 km
Ottenby och Västra Markrundan, 10 km
Mittlandsleden, 10 km
Möckelmossen, Stora Alvaret, 1,6 km

TURER JAG GJORT PÅ ÖLAND 2019-2024
Alla mina tidigare Ölandstips