Mittlandsleden mellan fornby, fornborg och flisor

Vi hade valt en rundslinga genom Mittlandsskogen som går som en triangel mellan Rönnerums fornby, Ismantorps borg och Odens flisor. Vi ville gärna se en annan del av Ölands natur och kombinationen med de historiska platserna längs leden lockade.

Varken Linda eller jag hade gått Mittlandsleden tidigare och det tyckte jag var extra roligt. Vi vandrar ganska ofta tillsammans, men den här gången skulle ingen av oss visa den andra en plats som hon redan kände till. Allt längs leden skulle vara nytt för oss båda. Eller nästan i alla fall. Ismantorps borg hade vi båda besökt tidigare, fast var för sig. Då hade vi kommit med bil och bara gått från parkeringen fram till borgen .

Från Rönnerums fornby ut på Mittlandsleden

Vi valde att börja vandringen vid Rönnerums fornby eftersom den låg närmast när vi kom söderifrån. Redan på väg mot parkeringen började vi undra om det verkligen hade varit ett så klokt beslut. Vägen blev smalare och gropigare ju längre vi körde och vi satt mest och hoppades att ingen skulle komma från andra hållet. Vi kom fram utan möte.

Från parkeringen kom vi direkt ut på Mittlandsleden och där blev det betydligt enklare. Skyltningen var tydlig och visade både vad som låg åt vilket håll och hur långt det var dit. Jag gillar när avstånden finns med på ledskyltarna. Inte för att jag behöver veta exakt hur långt jag har kvar hela tiden, utan för att det blir så mycket enklare att planera turen. Är det två kilometer till nästa plats kanske vi väntar med fikat. Är det fem kilometer kanske mackorna åker fram tidigare.

Rönnerums fornby låg bara några hundra meter bort. Det ska vara en av Ölands bäst bevarade järnåldersbyar, med rester efter tio hus och omkring hundra gravar, men jag ska erkänna att jag hade svårt att se särskilt mycket av den. Linda har betydligt bättre ögon för sådant och kunde urskilja lämningar som jag själv bara gick förbi. Här hade jag behövt lite tydligare information på plats som hjälpte mig att förstå vad jag faktiskt tittade på.

Lite sällskap i hagen

Ängsmarkerna runt omkring var däremot fantastiskt fina, öppna och välröjda, och det dröjde inte särskilt länge innan vi förstod att vi inte var ensamma i hagen. Det låg färska komockor lite här och var längs leden.

Själva korna såg vi först när vi kom ut på en spång precis i skogskanten. Två unga och väldigt nyfikna djur fick syn på oss ungefär samtidigt som vi fick syn på dem och började komma mot oss i ganska rask takt. Med två hundar i sällskapet kände vi inte något större behov av att stanna och bekanta oss, så vi ökade också tempot och hann in bland träden innan de kom fram.

Gröna tunnlar mitt i oktober

Jag hade läst om de historiska platserna längs vår runda och det var framför allt dem jag hade föreställt mig när jag planerade dagens tur. Jag var helt oförberedd på all grönska som väntade mellan dem.

Vi gick på en smal stig genom en luftig lövskog som fortfarande var nästan overkligt grön för att vara i början av oktober. På långa sträckor bildade träden ljusa, gröna tunnlar omkring oss, samtidigt som marken var täckt av torra höstlöv som frasade under fötterna.

Längs stigen växte svampar i alla möjliga färger och former. Linda och jag fotade, gick några meter, stannade igen och fotade lite till. Hur många gånger någon av oss sa ”åh, så vackert” vet jag inte, men det var många.

Det var fullt av blåsippeblad, överallt, så jag kunde inte låta bli att fantisera om hur det måste se ut här på våren när blåsipporna blommar.

Det var dessutom väldigt lättvandrat. Stigen var fin, terrängen nästan helt platt och de orange ledmarkeringarna gjorde att vi aldrig behövde fundera över vart vi skulle, så vi kunde bara gå på och prata. Vi uppskattade också de fina spängerna.

Att komma till Ismantorps borg till fots

Efter några kilometer i grönskan stod vi i en stor glänta och framför oss låg Ismantorps borg. Vi hade varit här tidigare, var för sig, men då hade vi ”bara” gått från parkeringen några hundra meter bort. Det gav en helt annan känsla nu när vi kom vandrande på leden genom skogen.

Vi ställde ifrån oss ryggsäckarna och gick runt en stund bland murarna och husgrunderna. Teddy gjorde sin egen undersökning och klättrade gärna upp på stenarna. Kanske för att han tycker om att komma upp och få utsikt över omgivningarna, kanske bara för att det är roligt att klättra upp och hoppa ner.

Jag tycker om att vara på platser med lång historia. Inte bara för att läsa hur gamla de är eller vad arkeologerna har hittat där, utan för känslan av att stå på samma plats där människor levde och rörde sig för länge sedan. Och även för att ägna några tankar åt dem och det hårda liv man levde på den tiden.

Sedan satte vi oss för att fika. Det var trots allt kanelbullens dag, så Linda och jag hade nybakta kanelbullar med oss. Teddy åt torrfoder med lika god aptit efter alla våra turer och Fille fick något gott att ligga och tugga på. Vi satt en lång stund i solen, lugnet mitt i ruinen.

Efter en stund kom två äldre par strosande inne i borgen, samtidigt som vi hade börjat plocka ihop våra saker för att gå vidare. Precis utanför muren hittade jag både flockarun och spåtistel, samtidigt som Linda fick syn på ett gräs som behövde undersökas närmare. Så det blev några nya stopp där vi stod framåtböjda över växtligheten innan vi till slut lyckades slita oss och fortsätta mot Odens flisor.

En tax på Mittlandsleden

Första biten efter Ismantorps borg var lite öppnare och gjorde inte riktigt samma intryck på mig som skogen vi hade gått genom tidigare. Men det dröjde bara några hundra meter innan grönskan slöt sig omkring oss igen och vi var tillbaka på smala stigar under lövträden.

Efter en stund tyckte Linda att Fille, som gick bakom henne, uppförde sig lite konstigt och när hon vände sig om såg hon att en tax gick precis bakom honom. Ingen av våra hundar verkade särskilt bekymrad över att vi plötsligt hade fått sällskap och taxen såg inte heller ut att tycka att situationen var särskilt märkvärdig. Vi sa åt den att gå hem, den vände och lommade iväg åt andra hållet och sedan fortsatte vi vår vandring.

Odens flisor och paus i skuggan

Vi fortsatte genom lövskogen och så småningom kom vi fram till en skylt där det stod Odens flisor P 100 m och tittade lite frågande på varandra. Var var själva Odens flisor? Hade vi missat dem? Vi följde skylten mot parkeringen och först när vi kom fram dit såg vi den stora resta stenen alldeles intill. ”Jaha, där var den”, sa jag med ett skratt.

Vid de stora kalkstensflisorna passade vi på att ta en liten paus. Vi fyllde på med vätska och bara var en stund, medan Teddy fick ligga och svalka sig lite i skuggan. Trots att det var oktober hade solen hunnit värma ordentligt.

Tillbaka genom avenboksskogen

Efter pausen vid Odens flisor började vi gå tillbaka mot Rönnerums fornby. Här går leden genom Sveriges största sammanhängande avenboksområde och Linda, som är väldigt trädkunnig, bad mig stanna och känna på en av stammarna. Till skillnad från den vanliga bokens släta stam har avenboken tydliga längsgående åsar, och när jag drog handen över barken förstod jag vad hon menade.

Det är så roligt att vi lägger märke till olika saker när vi är ute, och att vi dessutom delar med oss till varandra av det vi ser. Jag har lärt mig en massa saker som jag aldrig hade sett på egen hand tack vare Linda. Förhoppningsvis har hon någon gång fått upp ögonen för något nytt tack vare mig också.

Efter tre timmar och femton minuter var vi tillbaka vid bilen med drygt en mil i benen. Jag hade trott att detta ”bara” skulle bli en vandring mellan tre historiska platser, men det jag kommer att minnas bäst är den vackra skogen mellan dem.

Bra att veta om Mittlandsleden

Mittlandsleden går från Borgs by i söder till Karum i norr, och är totalt 53,3 kilometer lång. Leden är tydligt markerad med orange markeringar och spångad på sträckor där det behövs.

Vi gick bara en del av Mittlandsleden, och det var rundslingan i Rönnerum-Abbantorps naturreservat, förbi Rönnerums fornby, Ismantorps fornborg och Odens flisor. Det blev drygt 10 kilometer och vi var ute i ungefär 3 timmar och 15 minuter, inklusive en fikapaus vid Ismantorps borg.

Hitta hit och länkar

Det finns parkering både vid Rönnerums fornby och vid Odens flisor. Vi startade vid Rönnerum, men jag rekommenderar parkeringen vid Odens flisor. Mer information om Mittlandet hittar du hos Länsstyrelsen Kalmar

Fler tips från vår Ölandshelg

Under den här resan bodde Linda, hundarna och jag tre nätter på Hotell Magasin 1 i Mörbylånga och använde hotellet som utgångspunkt för våra vandringar och utflykter på södra och mellersta Öland.

Läs hela inlägget om vår Ölandshelg →

Du kan också läsa om våra andra vandringar:
[Millerstensrundan] · [Vandring vid Ottenby] · [Möckelmossen]