Millerstensrundan på Stora Alvaret

Millerstensrundan är en lättvandrad rundslinga på Stora Alvaret på Öland. Vi gick den en ovanligt varm dag i början av oktober och fick vidsträckta vyer, vackra stenmurar och betydligt fler blommor än jag hade kunnat föreställa mig.

Jag älskar öppna vyer där jag ser horisonten, som i fjällen eller vid havet. Mest för att det ger mig en stark frihetskänsla och ett lugn i både kropp och sinne. Så när jag var på Öland med Linda var det självklart att vi skulle gå en vandring på alvaret.

Som vanligt läste jag på ordentligt före resan för att leta fram lite olika alternativ. Jag insåg att det fanns många spännande leder att välja mellan, men fastnade för Millerstensrundan. Dels för att det är en rundslinga, vilket oftast är smidigare än en led som går från punkt A till punkt B. Och dels för att längden på 7,2 kilometer passade bra eftersom vi skulle gå fler turer samma dag.

Ut på Stora Alvaret

Vi parkerade vid Penåsa ödeby där flera vandringsleder börjar. Millerstensrundan börjar med att man går över en stätta i stenmuren direkt vid parkeringen, och sedan är man ute på alvaret. Jag blev överväldigad av hur mäktigt det öppna landskapet var när det bredde ut sig runt oss. Både gräs och enar växer lågt och nästan direkt fick jag känslan av vild och öppen natur som jag tycker så mycket om.

Teddy slängde sig lyckligt på marken och rullade runt (superskönt!) med jämna mellanrum och Lindas lille hund Fille trodde varje gång att det var en inbjudan till lek. Det var första gången våra hundar gick på tur tillsammans och vi ville att de skulle få lära känna varandra i lugn och ro, så det var inte riktigt läge för lek. Men det var ändå roligt att se dem.

Linda och jag var nog ganska underhållande att titta på vi också. Hon hittade vackra svampar mitt ute på alvaret och kröp runt för att fotografera dem. Och det dröjde inte länge innan jag insåg att jag skulle få minst lika mycket att kravla runt och titta på.

Blommor överallt – i oktober

När man kör bil genom alvaret kan det vid första anblicken se ganska kargt och färglöst ut. Trots att jag sett mängder av blommor på alvaret under vår och sommar hade jag absolut inte förväntat mig att hitta särskilt mycket som blommade i början av oktober. Men till min stora förvåning – och lycka – fanns det små blommor överallt.

Bara några meter in på leden såg vi att marken var täckt av något rosa. Först tänkte jag att det var ljung som blommade sent, men när vi tittade närmare såg vi att det var backtimjan. När vi insåg att det var värt att titta ner på marken också, och inte bara njuta av vidderna, hittade vi blommor överallt. Där fanns bland annat axveronika, ölandstok, spåtistel, liten blåklocka, olika slags fibblor, praktbrunört och såpört.

Men roligast av allt var att få se en blomma som jag varken hade sett eller hört talas om tidigare: gullborste (Galatella linosyris). Det är en sällsynt växt som trivs på torra, kalkrika marker och på Öland är den bara känd från ett fåtal platser. Det var en oväntad bonus för blomnörden i mig.

Stenmurar, Millerstenen och en fikapaus

Vackra stenmurar fanns det gott om längs Millerstensrundan, bland annat den flera mil långa Mittmuren. Jag kan inte låta bli att förundras över det oerhörda arbete som ligger bakom dem. Linda och jag pratade om vilket slit det måste ha varit att bygga meter efter meter, sten för sten, och vilket hantverk som ligger bakom murar som står kvar år efter år trots väder och hårda öländska vindar.

Vandringsleden har fått sitt namn efter Millerstenen (alltså mittstenen) som är ett stort granitblock mitt i muren. Jag måste erkänna att jag blev lite besviken när vi kom fram till själva sevärdheten, för jag hade blandat ihop våra utflyktsmål lite och förväntat mig en helt annan typ av sten.

Men vi tröstade oss med att slå oss ner på alvaret strax intill stenen och plocka fram lite fika. Hundarna fick såklart vatten och varsin tuggis. Trots att det fortfarande bara var förmiddag hade det blivit riktigt varmt, så vi letade upp lite skugga åt Teddy.

Linda kunde lyfta upp Fille i famnen och busa med honom medan Teddy låg bredvid mig och tittade undrande på dem. Det finns vissa skillnader i vad man kan hitta på när ens hund väger fyra kilo i stället för fyrtio.

Med korna på behörigt avstånd

Efter vår paus dröjde det inte länge innan vi kom ut på en gammal banvall. Den följer man sedan mot Penåsa under de sista kilometrarna, så där blev vandringen ännu mer lättgången.

Alvaret bredde ut sig på båda sidor och i hagarna gick mängder av kor och några hästar. Som tur var var det stängsel mellan oss och dem, och det var en stor lättnad för mig. Betesdjuren var faktiskt det enda jag hade oroat mig för inför turen, eftersom man aldrig riktigt vet hur djuren och Teddy kommer att reagera på varandra.

En avstickare till Penåsa ödeby

Innan vi var tillbaka vid bilen gjorde vi en avstickare mot Penåsa ödeby. Vi fortsatte över det öppna alvaret, men några tydliga rester av själva byn lyckades vi inte upptäcka. För mig var det mest informationsskylten som avslöjade att det faktiskt hade legat en by här.

Från ödebyn vek vi sedan av mot rastplatsen och då förändrades omgivningarna. Vi lämnade de öppna vidderna och gick in bland lummiga träd, på en mysig stig som följde en liten å. Eller skulle ha följt en å. Efter den torra sommaren fanns det inte en droppe vatten kvar i den.

Snart kom vi fram till en glänta med en riktigt fin rastplats. Där finns vindskydd, flera bord, bänkar och grillplatser, vedförråd och till och med luft för den som kommer på cykel. Efter flera timmar ute i solen var det väldigt skönt att få lite svalkande skugga bland träden. Sedan återstod bara några hundra meter genom grönskan innan vi var tillbaka vid bilen.

Bra att veta om Millerstensrundan

På alvaret är det lätt att gå. Leden följer stigar eller äldre körvägar och det finns i princip inga höjdskillnader alls. ”Vår” led var markerad med blått och vi behövde aldrig fundera över om vi var på rätt väg, eftersom det fanns skyltar eller pilar vid varje stigskilje.

Millerstensrundan ligger i naturreservatet Lilla Dalby och Bjärby alvar på södra Öland och ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Själva rundslingan på 7,2 kilometer går huvudsakligen på Lilla Dalby alvar, medan Penåsa ödeby ligger på Bjärby alvar. Med avstickaren förbi ödebyn och rastplatsen blev det 8,5 kilometer för oss och vi var ute i ungefär 2,5 timmar.

Hitta hit: Kör väg 136 till Kastlösa och sväng österut mitt i byn vid skylten mot naturreservatet. Följ den gamla banvallen ut till Penåsa parkering, där vandringslederna börjar.

En sak jag tar med mig från turen är att det behövs ordentligt med vatten om man vandrar här med hund. Vi hittade inte en droppe som hundarna kunde dricka längs hela rundan. Och utan särskilt mycket skugga blev det förvånansvärt varmt när solen låg på, trots att det var början av oktober.

När vi kom tillbaka till bilen var jag nästan hög på alla intryck. De öppna vidderna, stenmurarna, alla blommor jag inte hade väntat mig att få se och timmarna tillsammans med Linda. Det bara bubblade i mig och jag var redan ivrig att fortsätta mot Ottenby och nästa vandring.

Fler tips från vår Ölandshelg

Under den här resan bodde Linda, hundarna och jag tre nätter på Hotell Magasin 1 i Mörbylånga och använde hotellet som utgångspunkt för våra vandringar och utflykter på södra och mellersta Öland.

Läs hela inlägget om vår Ölandshelg →

Du kan också läsa om våra andra vandringar:
[Ottenby] · [Mittlandsleden] · [Möckelmossen]