Vandring vid havet i Ottenby

Jag har alltid tänkt på Ottenby som ett ställe för fågelskådare, men redan hemma när vi planerade resan sa Linda att jag hade fel. Hon hade varit här flera gånger och tipsade om flera fina vandringsleder, bland annat inne i skogen. Men jag ville helst gå längs havet och siktade därför in mig på Kyrkhamnsleden.

Redan när vi körde in i området över färisten såg vi hjortar som skuttade över markerna. När vi närmade oss Ölands södra udde stod en hel del bilar parkerade längs vägen och strax intill vattnet hade en stor samling fågelskådare samlats ute i en hage.

Mer än bara fågelskådning

Ändå fanns det gott om plats när vi kom fram till den stora parkeringen vid södra udden. Det var början av oktober och jag konstaterade ännu en gång hur skönt det är att resa lite utanför den vanliga semesterperioden.

På väg från parkeringen mot naturum och Långe Jan passerade vi stora nätburar som används när fåglar fångas in för ringmärkning vid Ottenby fågelstation. Jag tycker att det är fascinerande och skulle väldigt gärna vilja vara med vid en ringmärkning någon gång för att se hur det går till på nära håll.

Fika vid Långe Jan

Trots att det var mitt på dagen, med strålande sol och blå himmel, var det nästan folktomt när vi gick fram mot fyren. Först när vi vek av mot gräsytorna med fikabord såg vi lite mer folk. Där slog vi oss ner och plockade fram mackor, kaffe och juice som vi hade fått med oss från frukosten på Hotell Magasin 1.

Det blev en lång fikastund med massor av prat och skratt, trots att vi hade pratat hela vägen i bilen från Penåsa också. I träden runt omkring oss hoppade flera kungsfåglar, Sveriges minsta fågel, så Linda fick dessutom en del att fotografera redan här.

Vi blev sittande så länge att jag nästan glömde bort att jag skulle gå en tur med Teddy medan Linda och Fille stannade kvar för att fågelskåda och fota lite. Till slut fick Linda lite fint påminna mig om att det kanske var dags för mig att ge mig iväg.

Planändring i brittsommarvärmen

Min ursprungliga plan var att gå Kyrkhamnsleden, men solen gassade och det hade blivit betydligt varmare än jag hade räknat med. Därför bestämde jag mig för Västra markslingan i stället. Den är bara 3,4 kilometer lång och kändes som ett bättre alternativ för Teddy i värmen. Innan vi gav oss av fyllde jag vattenflaskorna inne på toaletterna vid naturum.

Från parkeringen följde Teddy och jag först Kyrkhamnsledens blå markeringar längs en stenmur. På andra sidan muren gick mängder av kor och alla verkade inte superförtjusta i Teddy, så jag såg till att han inte gick precis intill stängslet.

Vid ett tillfälle vek vi av från leden och gick ner till havet så att han fick plaska lite i vattnet innan vi fortsatte. Vi korsade sedan vägen och leden gick genom ett område med buskar, träd och lite tätare växtlighet innan vi kom ut på Västra mark.

Ut mot havet på Västra markslingan

Här svängde vi och följde Västra markslingans röda markeringar rakt mot havet, med vattnet glittrande framför oss. Två fågelskådare gick framför oss en kort bit innan de vek av åt ett annat håll.

När leden nådde havet svängde den och fortsatte längs kusten, och den här delen tyckte jag otroligt mycket om. Leden var lätt att gå och tydlig att följa med sina rödmålade stolpar. Havet fanns hela tiden nära och vi gjorde flera små avstickare ner till vattnet så att Teddy fick doppa sig.

Teddy verkade stortrivas och gick glatt och utforskade allt omkring sig. Vi hann ikapp en svampplockare och lite senare två kvinnor som strosade fram längs leden, men det var alla vi såg på hela turen.

Redan på långt håll såg jag Orminge rör sticka upp på Västra mark. Det är ett gammalt sjömärke och leden passerar alldeles intill. Strax därefter svängde Västra markslingan in mot land igen och följde en stenmur. Efter den torra sommaren var det väldigt torrt även här.

När rundslingan tog slut

När leden sedan skulle gå över stenmuren stannade jag tvärt. På andra sidan stättan gick fyra gigantiska tjurar och betade precis där vi skulle fortsätta. De såg visserligen lugna och fredliga ut, men jag hade ingen aning om hur de skulle reagera när jag kom in med Teddy. Eller hur han skulle reagera på dem.

Där tog min rundslinga slut. Jag hade ingen lust att chansa, så vi vände och gick tillbaka samma stig som vi hade kommit. Det innebar att vi fick gå längs havet en gång till. Synd för mig, eller hur? Med havet intill, solens glitter i vattnet och dessutom Långe Jan som nu skymtade långt borta framför oss var det inte direkt någon uppoffring. På tillbakavägen genade vi sista biten längs havet ut mot vägen som leder till södra udden.

På väg tillbaka

Mot slutet hörde jag upprörda råmanden runt omkring oss. Jag är uppvuxen på bondgård och reagerade direkt på att det inte lät som vanligt lugnt råmande från kor som gick och betade. Jag stannade och såg mig omkring, kunde inte se något ovanligt, men ökade ändå på stegen.

Mitt ute på Västra mark fanns ingenstans att ta vägen med Teddy om det faktiskt skulle komma några upprörda djur, så det var med en suck av lättnad vi till slut slank genom grinden i viltstängslet och in på parkeringen igen.

Ett fågelkryss för Linda

När vi var tillbaka ringde jag Linda för att berätta att vi var framme igen och hörde direkt på hennes röst hur glad hon var. Medan Teddy och jag hade vandrat hade hon fått ett nytt fågelkryss, alltså sett en fågelart som hon aldrig hade sett tidigare. Hon hade inte hunnit få någon bild av den, men det spelade ju egentligen ingen roll. Hon hade sett den och det var det viktiga.

Men Linda hade mer att berätta. Hon visste att en av mina förhoppningar under Ölandshelgen var att få se säl och medan vi var borta hade hon spanat in några ute i vattnet. Så vi tog med hundarna och gick de få hundra meterna från fikaplatsen ner till havet för att titta.

Min första säl i det vilda

Sälarna låg långt ute och när jag försökte fotografera dem blev resultatet ungefär ingenting. Men jag såg dem! För första gången i mitt liv såg jag säl i det vilda. Linda hade bättre utrustning för att fota dem, och jag får låna en av hennes bilder till det här inlägget.

Det blev en riktig bonus för mig. Jag hade hoppats få se sälar någon gång under helgen, men inte alls räknat med att det skulle bli här på Ottenby.

När vi en stund senare lämnade Ottenby med bilen förstod jag varför det hade varit sådant liv på korna. Det gick betesdjur utanför området där de skulle vara, precis där Teddy och jag hade gått bara en kvart tidigare. Jag tittade på Linda och konstaterade med eftertryck vilken tur jag hade haft som hann tillbaka.

Och en sak till: Linda hade förstås haft rätt. Ottenby var definitivt inte bara för fågelskådare. Jag hade redan hunnit bli nyfiken på flera av de andra lederna.

Bra att veta om Västra markslingan

Västra markslingan är 3,4 kilometer, men Teddy och jag fick ihop ungefär åtta. Min ursprungliga plan var Kyrkhamnsleden och därför hade jag missat att Södra lundparkeringen är den rekommenderade startpunkten för Västra markslingan. Från parkeringen vid Långe Jan hade vi nästan två kilometer till själva rundslingan.

Västra markslingan ligger i Ottenby naturreservat på Ölands södra udde. Hit kommer man via väg 136 och följer sedan skyltningen mot Ottenby och Ölands södra udde. För just Västra markslingan är Södra lundparkeringen den bästa utgångspunkten.

Fler tips från vår Ölandshelg

Under den här resan bodde Linda, hundarna och jag tre nätter på Hotell Magasin 1 i Mörbylånga och använde hotellet som utgångspunkt för våra vandringar och utflykter på södra och mellersta Öland.

Läs hela inlägget om vår Ölandshelg →

Du kan också läsa om våra andra vandringar:
[Millerstensrundan] · [Mittlandsleden] · [Möckelmossen]