Therese Freid Igår skulle vi till Halle- och Hunneberg igen, och min första tanke var att vi skulle gå runt Grinnsjön och Bergsjön på Hunneberg. Som alternativ hade jag Hallsjön, den enda sjön på Halleberg. Jag har redan gått delar av den tänkta rutten på Hunneberg . Göran tyckte därför att det var roligare om vi kunde gå en tur som var helt ny för oss båda.
Hallsjön – en ny runda för oss båda
Därför var det på Halleberg vi körde upp och följde körvägen förbi den ena spännande platsen efter den andra. Jag vill ju egentligen gå in vid alla skyltar, stigar och skogsvägar och se vart de leder. Till slut kom vi fram till parkeringen som är skyltad Kungens kök, som jag hade sett på kartan kunde vara en lämplig plats att utgå ifrån.
Från parkeringen ledde en skogsväg något hundratal meter fram till Kungens kök, som visade sig vara en väldigt fin rastplats precis vid Hallsjön. Här fanns ett stort vindskydd med bord och bänkar och flera grillplatser. Stigen hit är tillgänglig och strax nedanför finns också en brygga där personer med nedsatt rörelseförmåga har företräde.
Efter att hundarna hade tagit sitt första dopp svängde vi vänster in på rundslingan runt Hallsjön och gick den medsols. Hallsjön är en långsmal sjö och vi kom in på ena långsidan.
Morgondimma över Hallsjön
Vi hade känt doften av brasa en stund och snart såg vi varifrån den kom. Först dök ett tält upp nere vid vattnet och ungefär 50 meter längre fram satt en kille och grillade korv vid ett vindskydd. Det är faktiskt sällan jag ser folk vakna så tidigt när de övernattar i skogen (förutom jag själv och Linda).
Vi vinkade och gick sedan ner till vattnet för att ta in morgonen. En lätt dimma låg som tunna slöjor över sjön medan solen försökte lysa igenom. Hundarna plaskade nöjda i vattnet medan Göran och jag fotade. Dimman låg sedan kvar över sjön under mer än halva vår tur.
Närvarande i varje steg
Hit hade stigen varit bred och vältrampad, men härifrån övergick den till en smal skogsstig. Terrängen var kuperad och ledde oss upp och ner i landskapet. Tallar, ljung och ädellövskog växte vid sidan av oss – åtminstone på sjösidan, så man fick låta bli att titta alltför mycket åt andra hållet där det bitvis var avverkad skog.
Stigen var full av rötter och stenar, så jag hade fullt upp med att kontrollera var jag satte fötterna samtidigt som Teddy och Svea ivrigt drog mig framåt. Det här var en stig där man behöver vara närvarande i varje steg. Man kan inte gå och titta på utsikten medan fötterna går av sig själva som på en skogsväg….
Leden beskrivs som medelsvår, och det tycker jag är en ganska bra beskrivning. Det går mycket upp och ner och alla rötter och stenar gör att tempot blir betydligt långsammare än man vanligtvis räknar med.
Ibland gick stigen högre upp på berget och ibland alldeles nere vid vattnet. Under de sträckorna ville hundarna ut på varenda brygga för att titta eller dricka vatten. Och såna fanns det många av. Där det gick att komma ner till sjön direkt från land var de inte heller sena att gå ut och svalka sig.
Morgondimma och höstfärger
Och så kom några av de partier som gjorde rundan extra fin. Solen letade sig ner mellan de ståtliga ekarna och vattnet glittrade nedanför stigen mellan grenarna. Här och där hade löven på andra lövträd redan börjat dra åt gult och orange. Även ormbunkarna på marken hade fått de första hösttonerna. Tillsammans med dimman som fortfarande låg kvar över delar av sjön kändes det mer som en tidig höstmorgon än som slutet av augusti.
När vi kom till den östra kortändan fanns skyltar som visade mot Skytteklev, som bara låg 500 meter bort. Där gick jag i vintras med Linda, men vi såg inte särskilt mycket från utsiktsplatsen den gången på grund av väderleken. Jag hade gärna gått dit och tittat igen, men sparade avstickaren till en annan gång.
Vi fortsatte runt Hallsjön
Istället fortsatte vi den orangemarkerade rundan runt sjön. Naturen ändrade karaktär på den södra sidan och här var det granskog som dominerade. Men bryggor, vindskydd, grillplatser och möjligheter för hundarna att komma ner till vattnet fanns även här.
Vid det första vindskyddet vi passerade på den här sidan stod en man och en liten pojke vid grillplatsen och eldade. Deras fiskespön stod lutade mot vindskyddet och det såg supermysigt ut. Lite längre fram passerade vi ännu ett vindskydd där det stod både ett tält och en cykel. Inte den lättaste leden att cykla på om du frågar mig.
Den som går först har bäst utsikt
Mot slutet kom vi till ett våtare parti där leden gick på spång en längre sträcka. Själv älskar jag spång, men igår tittade jag nästan mer på hundarna och smålog när de ivrigt turades om att ta täten. Den som går först har ju bäst utsikt.
Snart hade vi rundat sjön på den västra kortsidan och gick den sista biten tillbaka till Kungens kök, där vi tog skogsvägen upp mot parkeringen igen.
Jag tror att vi var väldigt nöjda alla fyra (Göran, Teddy, Svea och jag) när vi kom tillbaka till bilen efter ungefär 2,5 timmar. Totalt hade vi gått 6,5 kilometer, även om själva rundslingan runt Hallsjön är omkring fem kilometer.
Mer Halleberg kvar att upptäcka
Egentligen hade jag inte haft särskilt höga förväntningar på leden, så jag blev väldigt positivt överraskad av hur vackert det var. Jag uppskattade också känslan av att gå i ”riktig skog”, där underlaget är lite trixigt och omväxlande istället för tillrättalagt.
Som alltid när jag går på Halle- och Hunneberg förundras jag dessutom över hur välordnat allt är. Lederna är röjda och tydligt markerade, det finns gott om grillplatser som dessutom väl underhållna – något som många destinationer missar att lägga tid och pengar på.
Jag lämnade Halleberg med samma känsla som jag brukar ha här: att jag inte alls är färdig. Det finns många anledningar att komma tillbaka.
Bra att veta om Hallsjön på Halleberg
Hallsjön ligger på Halleberg i Vänersborgs kommun, Västra Götalands län, i Ekopark Halle- och Hunneberg. Vi utgick från parkeringen vid Kungens kök och gick den orangemarkerade rundslingan medsols.
På den fem kilometer långa rundslingan, som anges som medelsvår, runt Hallsjön finns fyra vindskydd där man kan rasta eller övernatta. Då räknar jag inte in det stora fikaskyddet vid Kungens kök, där det även finns dass. Vid Kungens kök finns dessutom den tillgängliga vägen ner mot rastplatsen och sjön.
Den här typen av anordningar är egentligen inte särskilt viktiga för mig personligen när jag väljer vandring, men jag uppskattar verkligen att de finns. De gör det enklare för fler människor att komma ut. En stor eloge till Destination Halle- och Hunneberg och Sveaskog för det.
Så här hittar du till Hallsjön
Från Vargön följer du skyltar upp på Halleberg. Fortsätt vägen mot Predikstolen/Ovandalen. Parkeringsplatsen vi stannade på ligger på vänster sida av vägen, vid skylt ”Kungens kök”. (Länk till Google Maps)
Länkar för dig som vill veta mer
Mer information om leden Hallsjön Runt (länk till Visit Trollhättan Vänersborg/Västsverige)
Du kan läsa mer om Ekopark Halle- & Hunneberg hos Sveaskog.
Hos Destination Halle Hunneberg hittar du tips på vad du kan göra under ditt besök på tvillingbergen.
Några av mina tidigare blogginlägg från Halle- och Hunneberg
