Femöre naturreservat, Oxelösund

I helgen besökte Teddy och jag Femöre naturreservat utanför Oxelösund i Sörmland. Jag hade packat för en liten övernattningstur och sett fram emot klippor, tallar, hav och en natt i vindskydd.

Jag besökte Femöre i samband med ett Instagram-samarbete med Visit Sörmland. Det här blogginlägget ingick inte i samarbetet.

Det det fick jag, men första delen av turen blev inte riktigt som jag hade väntat mig. Efter nästan fyra timmar i bilen hade jag tänkt att jag skulle kliva rakt in i vandringskänslan, men i början gick vi på breda gångvägar med hus och vägar nära inpå. Det märktes också att Femöre är ett populärt område, både för solbad, hundrastning och familjeutflykter.

Från hagmark till hav

Efter en stund kom vi fram till en kort passage genom hagmark. Själva hagen var inte lång, men stättorna var både höga och branta. Det svåra för Teddy var inte att ta sig över ett hinder, det är han van vid, utan hur stättorna var byggda. Trappstegen bestod av smala brädor, och eftersom konstruktionen var så brant blev det väldigt lite yta för hundtassarna att stå på. Särskilt nerför blev det obehagligt.

På väg in i hagen tvekade han efter några steg, men klarade det med lite glada tillrop från mig. När vi skulle ut verkade han däremot tänka: ”Inte en gång till!”. Med tung ryggsäck på ryggen, fötterna på de smala stegen och en hund som behövde lockas försiktigt framåt, fick jag ta det lugnt. En stund kändes det nästan som att jag skulle tippa bakåt av vikten, men till slut tog vi oss över och kunde fortsätta.

När vi kom ut ur hagen dök havet upp nästan direkt, med härliga klippor alldeles intill stigen och vatten mellan trädgrenarna. Vi svängde ut mot klipporna, ställde ner ryggsäcken vid ett fikabord och gick ut en bit för att njuta av utsikten. Teddy fick vatten, och jag stod en stund och bara tittade ut över havet.

Strax bakom fikaplatsen fanns dessutom ett dass, vilket jag blev väldigt glad över. När man ska sova ute är det skönt (och lyxigt) att det i närheten. Därifrån var det bara några hundra meter kvar till vindskyddet Hide & Seel, och den sista biten gick leden mellan klippor och krokiga tallar.

ARKNAT-vindskydd mellan klippor och tallar

HIDE&SEEK ligger ganska nära leden, men ändå lite avskilt. Vindskyddet är byggt mellan tallar och klippor, med havet nära utan att det ligger helt öppet och utsatt. Jag hade sett bilder på det innan och visste att det var ett speciellt vindskydd, men det var ändå roligt att se det i verkligheten.

Eftersom tältning inte är tillåten i naturreservatet hade jag kollat med Oxelösunds kommun i förväg att det gick bra att övernatta i HIDE&SEEK. Det gick bra, men vindskyddet går inte att boka, så jag kände en stor lättnad när vi kom fram och såg att det var ledigt.

Inne i vindskyddet stod ett litet nattduksbord. Det kändes ganska malplacerat i ett vindskydd, men det är också en detalj jag definitivt inte kommer att glömma.

Jag väntade med att göra i ordning sovplatserna. Dels ville jag inte fylla hela vindskyddet med våra saker redan då, dels ville jag inte lämna sovsäckar och liggunderlag där medan vi fortfarande hade vandring kvar.

Middag på klipporna

I stället satte vi oss på klipporna strax bakom vindskyddet och åt middag. De låg en bit upp, med havet nedanför och tallarna bakom oss. Eftersom det var väldigt torrt i markerna hade jag tagit med varmt vatten i termos i stället för att använda kök på plats. Inte riktigt samma känsla förstås, men ibland får man välja det som känns tryggast.

Teddy ville såklart ner till vattnet. Han älskar att bada, och efter den långa bilresan hade jag sett fram emot att kunna erbjuda honom svalka. Men på grund av algblomningen vågade jag inte låta honom gå i. Det var inte helt lätt att förklara för honom när havet låg precis där.

I stället roade han sig med att hålla koll på en mink som sprang nere bland klipporna och ta emot gos från en snäll familj som kom förbi. När de hade gått lade han sig nöjt på klipporna. Jag fick faktiskt äta i fred, vilket inte händer varje gång vi är ute tillsammans.

Femörehuvud blev min favoritdel

Efter maten följde vi leden vidare en bit. Bara några hundra meter från vindskyddet fanns ännu ett dass, en grillplats och en stor terrass med bänkar och utsikt mot havet. Nedanför fanns till och med uppbyggda solstolar. Femöre kändes mer ordnat och välbesökt än jag hade föreställt mig, men med den natur som finns här förstår jag det mer än väl.

Sedan fortsatte vi mot Femörefortets parkering och vidare ut på rundslingan Femörehuvud. Den lilla slingan är bara omkring två kilometer, men blev den del av turen jag tyckte allra bäst om.

Här gick vi mest på stig, genom knotig tallskog och ofta med havet nära eller skymtande mellan grenarna. Ljungen hade börjat blomma och på flera platser gick det att göra små avstickare ut på klipporna för att få ännu mer havsutsikt.

Längs slingan syns också spår av Femöres militärhistoria. Vi passerade flera kanonvärn, en radarstation och fyrvaktarbostaden ute vid Femörehuvud. Själva Femörefortet, som numera är museum, besökte vi inte den här gången, men det finns alltså ett försvarsmuseum inne i berget. Bara det man ser längs stigarna gör ändå att historien känns närvarande.

Femöre runt tillbaka till bilen

När vi kom tillbaka till Femörefortets parkering bestämde jag mig för att fortsätta Femöre runt tillbaka till bilen istället för att spara vandringen till nästa dag. Då kunde jag istället köra bilen hit, så att den skulle stå närmare vindskyddet under natten. Det kändes tryggt att kunna ha bilen bara en kilometer bort, särskilt när det var första gången Teddy skulle sova utomhus. Lite som en backup om natten inte skulle fungera.

Vägen till bilen gick på gångbana och asfalt längre sträckor, med inslag av bred stig och grusväg. Det är ingen naturstig den här sträckan.

En natt i HIDE&SEEK

När bilen var flyttad gick vi den korta biten till HIDE&SEEK, fortfarande med ryggsäcken på. Nu skulle vi göra oss klara för natten. Jag blåste upp liggunderlag och kudde, tog fram sovsäckarna och ställde fram vatten och mat till Teddy. Jag förvånades lite över hur smalt vindskyddet var, för det rymdes knappt två liggunderlag i bredd.

För mig var det första utenatten sedan min son blev sjuk i juni 2024. Jag hade saknat det, men också vant mig vid att inte komma iväg på samma sätt som tidigare då jag sov ute ungefär en natt i veckan. Därför njöt jag enormt av att ligga där med sovsäck, pannlampa och en hund som skulle testa att sova ute för första gången.

Till en början verkade Teddy acceptera konstigheten. Men när jag hade bytt om och lagt mig small det plötsligt till någonstans utanför vindskyddet. Jag vet fortfarande inte vad det var, men Teddy blev väldigt rädd. Det tog en stund att lugna honom, och till slut somnade han med nosen tryckt mot min kudde, så nära han bara kunde komma.

Själv sov jag inte särskilt mycket. Teddy hade sele och koppel på sig och satt fast i mitt midjebälte, och det var kanske inte det mest bekväma sättet att sova. Men det gjorde inte så mycket att jag låg vaken. Jag ville ändå ta in allt: månen som lyste in genom öppningen, vågorna som slog mot klipporna, små djur som rörde sig precis utanför vindskyddet och Teddys lugna andetag bredvid mig.

Tidig morgon i vindskyddet

Klockan 04.00 ringde alarmet på min telefon. Jag hade tänkt gå upp tidigt, men utanför vindskyddet var det fortfarande kolsvart, så jag snoozade till 04.30. Sedan började jag packa ihop min sovutrustning.

Teddy låg kvar medan jag packade ihop mina saker, och när jag var klar låg han fortfarande lika oberörd. Till slut fick jag packa ihop även hans sovsäck, och då såg han mest ut som att jag förstörde hela hans morgon. För att vara ha varit så osäker kvällen innan hade han verkligen funnit sig tillrätta i vindskyddet, och det gladde mig

Morgon på Femörehuvud

Han följde motvilligt med mig tillbaka mot parkeringen. När vi hade lagt in den stora ryggsäcken i bilen och bara tagit med vatten, frukost, sittunderlag och lite hundgodis gick vi den lilla rundslingan Femörehuvud igen, den här gången åt andra hållet.

Utan tung packning blev det en helt annan känsla än kvällen innan. Vi gick inte bara slingan rakt av, utan gjorde flera små avstickare längs stigar och klippor för att hitta en fin frukostplats och se lite mer av havet.

Morgonljuset letade sig fram mellan tallarna och ute på klipporna satt vi länge nog för att både äta frukost och titta på en ekorre som stannade upp och tittade tillbaka på oss.

När vi kom tillbaka till bilen fick Teddy vatten och vi började den långa resan hemåt. Tänk hur många upplevelser som kan rymmas på ett dygn!

Fakta om Femöre naturreservat

Femöre naturreservat ligger utanför Oxelösund i Sörmland. Vi började vår tur vid en parkering i norra delen av reservatet, precis intill Fiskehamnsvägen. Det finns även parkering vid Västra Femöre och vid Femörefortet, som ligger närmare HIDE&SEEK och Femörehuvud. I reservatet finns flera dass, rastplatser, grillplatser och soptunnor.

Vi gick rundslingorna Femöre runt, cirka 6 kilometer, och Femörehuvud, cirka 2 kilometer. Båda hör till Sörmlandsleden och ligger i anslutning till etapp 44:1 mellan Jogersöbron och Femöre. Sörmlandsleden och rundslingorna är markerade med orange markeringar, och skyltarna är märkta med S.

Det är inte tillåtet att övernatta fritt eller tälta i Femöre naturreservat. Däremot är övernattning tillåten i ARKNAT-vindskyddet HIDE&SEEK.

Mer information om Femöre naturreservat hittar du hos Länsstyrelsen. Vill du hitta fler tips på vandring och naturupplevelser i Sörmland finns mer inspiration hos Visit Sörmland.

Vandra med hund

Hundar är välkomna i området och får vara på badplatserna i koppel. När vi var där var det algblomning, så Teddy fick inte bada även om han gärna ville. Min egen reflektion är också att vissa hundar kan ha svårt med de höga och branta stättorna mellan västra parkeringen och vindskyddet. På sträckan mellan vindskyddet och Femörefortets parkering fanns däremot inga sådana passager.