– om respekt, trygghet och en skog som räcker till för alla

Varje höst dyker de upp. Skyltarna med ”Jakt pågår” vid skogsvägar och stigar, bilar parkerade på platser där det annars sällan står någon och hundskall eller skott som hörs på avstånd. För oss som vandrar året runt kan det väcka en del frågor. Hur vet man var det jagas? Bör man välja en annan plats? Och hur tänker jägarna kring att möta vandrare i skogen under jaktsäsongen?

Siberian huskyn Teddy i orange reflexväst står på en skogsstig under hösten.
När jaktsäsongen börjar får Teddy alltid ha sin orange väst på våra skogsturer.

Förra hösten frågade jag mina följare på Instagram hur de brukar tänka kring vandring under jaktsäsongen. Jag fick många kloka svar, men också frågor som jag insåg att jag inte kunde svara särskilt bra på. Hur vet man till exempel om det faktiskt jagas i en viss skog? Vad ska man göra om man möter en jakthund? Och vad är bra att känna till för att kunna fortsätta vistas i skogen med lite större trygghet under jaktsäsongen?

Älgko och älgkalv står tillsammans i skogsbrynet.
Älgarna är en del av skogen året runt. Inte bara under jaktsäsongen
Foto: Linda Björk

Vi är många som vill vara i skogen för att vandra, plocka bär och svamp, jaga eller bara vara ute. Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra. Vi delar samma plats, men använder den på olika sätt. Därför ville jag förstå lite mer av hur jakten faktiskt går till, och samla sådant som kan göra det tryggare för oss som vill fortsätta vara ute även under jaktsäsongen.

Teddy och Svea går i koppel längs en grusväg kantad av höstskog.
Ibland väljer jag grusvägar och större leder under de mest intensiva jaktveckorna.

Jag är uppvuxen med jakt

Min pappa är jägare och jag växte upp på landet. Vår familj hade egen skog, och många av våra grannar var också med i det lokala jaktlaget.

Höstlandskap med skogsklädda höjder, ängar och en liten damm på landsbygden.
Skogen har funnits nära mig så länge jag kan minnas.

Därför har jag aldrig varit rädd för att vistas i skogen bara för att det är jaktsäsong. Jag har fått med mig en hel del hemifrån och har en grundläggande förståelse, men jag har själv aldrig deltagit i jakt. Jag kan därför inte beskriva exakt hur en jaktdag går till eller tala för dem som jagar.

Mossig granskog med höstlöv på marken och solljus mellan träden.
Jaktsäsong har aldrig betytt att skogen känns mindre som min plats.

För att få en bättre bild av hur det ser ut från jägarens håll har jag därför pratat med Magnus Rydholm, kommunikationschef på Svenska Jägareförbundet, och med jägarna Nilli Pettersson och Lina & Petter.

Hur vet du när det är jaktsäsong?

Det här var en av frågorna som återkom bland följarna på Instagram, och den är både lätt och svår att svara på.

Räv som står i gräset intill ett gammalt träd i skogsbrynet.
Vilka djur som får jagas varierar under året.
Foto: Linda Björk

Vilka djur som får jagas där du befinner dig och vid vilken tid på året är enkelt att ta reda på. Jägarnas Riksförbund har en jaktkalender där du kan välja län och datum och se vilka viltslag som är lovliga att jaga. Det finns också en funktion som visar ”Lovligt vilt nu” utifrån den plats där du befinner dig. Den gillar jag verkligen. Det är ett väldigt enkelt sätt att snabbt få koll på vad som får jagas just där man är.

En flock vildsvin som rör sig över ett grönt fält med skog i bakgrunden.
Jakttiderna skiljer sig åt mellan olika viltslag.
Foto: Linda Björk

Det svårare är att veta om det faktiskt pågår jakt just där du tänkt gå. Jakttiderna visar när ett visst viltslag får jagas, men inte vilka dagar ett enskilt jaktlag har planerat att vara ute.

Magnus Rydholm på Svenska Jägareförbundet bekräftar att det inte finns någon samlad webbplats över jaktlagens planerade jaktdagar. Vill du veta vad som gäller i ett specifikt område är hans råd att kontakta markägaren, som antingen jagar själv eller kan förmedla kontakt med den som har jakträtten.

Lappuggla som sitter på en gren intill en trädstam i skogen.
Skogen är livsmiljö för många fler arter än dem vi förknippar med jakt.
Foto: Linda Björk

Sidor med information om jakttider

Jägarnas Riksförbund – Jakttider och jaktkalender
Naturvårdsverket – Jakttider

Två dovhjortar står bland buskar och grönska i skogen och tittar mot kameran.
I jaktkalendern går det att se vilka viltslag som är lovliga att jaga vid ett visst datum.
Foto: Linda Björk

Några saker du själv kan göra under jaktsäsongen

Gör dig synlig. Färgstarka kläder, reflexväst, varseljacka och reflexer på hunden återkom i flera av kommentarerna. En följare berättade att hennes turkosa jacka syns på långt håll, och andra nämnde illröd mössa eller gula reflexselar på hundarna. Magnus Rydholm på Svenska Jägareförbundet rekommenderar också färg eftersom jägarna då lättare upptäcker andra människor i skogen och slipper bli överraskade.

Siberian husky i orange reflexväst vid en liten damm under en höstpromenad.
Orange har blivit standard på höstens skogsturer.

Välj plats med lite eftertanke. Flera skrev att de under de första dagarna av älgjakten håller sig till elljusspår, motionsområden eller större och mer etablerade leder. Någon undviker skogen helt den första veckan, medan en annan hellre går på eftermiddagen när jakten är avslutad för dagen. Det handlar alltså inte om att avstå från vandring, utan bara om att ibland välja en annan sorts tur.

Asfalterad väg mellan mossiga bergväggar och höstfärgade träd.
Ibland får man helt enkelt ta en annan väg.

Läs av platsen

Var uppmärksam på din omgivning. Några följer skyltar och annan information på platsen, andra reagerar på bilar ute i skogen där det normalt inte brukar stå några eller håller utkik efter jakttorn

Gulorange ormbunke bland mossa och grönska på höstens skogsmark.
Det finns mycket att upptäcka när man faktiskt ser sig omkring.
Foto: Göran Thomér

Fråga hellre än att gissa. En följare beskrev hur hon söker ögonkontakt med jägare hon möter och nickar för att bekräfta att de har sett varandra. En annan skrev att hon söker information och pratar med jägare hon möter, och ytterligare en annan brukar kontakta jaktlaget för att ta reda på vilken dag de jagar i ett visst område. Flera väljer också en annan led om det faktiskt pågår jakt där de tänkt gå. Det är ett råd som Magnus också återkommer till: ser du en jägare kan du fråga var jakten pågår och var du kan gå för att inte störa.

Råbock som vadar genom grunt vatten intill en skogskant.
Allt som händer i skogen syns inte från stigen.
Foto: Linda Björk

När jag senare pratade med Magnus visade det sig att mycket av det följarna hade lyft också är sådant som jägarna uppskattar.

Hur kan en jaktdag egentligen gå till?

För den som aldrig har varit i närheten av ett jaktlag kan det kanske vara intressant att få en bild av vad som faktiskt händer bakom ”Jakt pågår”-skylten. För att beskriva hur en jaktdag kan se ut frågade jag därför några som själva jagar.

Illustrerat jaktlag med hundar samlat runt en karta vid en jaktkoja i höstskog.
En jaktdag börjar ofta med att dagens jakt planeras tillsammans.

En jaktdag kan naturligtvis se väldigt olika ut beroende på vad som jagas och hur jakten bedrivs. Lina och Petter berättar exempelvis om skillnaden mellan ensamjakt, där jägaren själv planerar sina rörelser efter bland annat terräng och vind, och organiserad jakt med ett jaktlag där en jaktledare håller ihop dagen.

Illustration av en ensam jägare som går på en stig genom höstskog.
Jakt behöver inte alltid innebära ett helt jaktlag.

Hos Nilli Pettersson börjar älgjaktens premiärdag redan före gryningen med några timmars vakjakt. Sedan samlas jaktlaget i jaktkojan för kaffe innan dagens fortsatta jakt planeras. Jaktledaren går igenom vilket område som ska jagas, vilka pass som ska användas, vilka djur som får fällas och vad som är viktigt att tänka på kring säkerheten.

Säkerheten under jakten

Just säkerheten vill jag stanna lite vid. Att den är central inom jakten är inget nytt för mig. Det är något jag har fått med mig hemifrån.

Illustration av en jägare på pass i ett jakttorn med öppet landskap framför sig.
På sitt pass stannar jägaren tills jaktledaren meddelar att jakten är avslutad.

Lina och Petter berättar att jägarna meddelar varandra över radion om andra människor rör sig i området. Hos Nillis jaktlag avbryts jakten om en utomstående kommer in i såten, alltså området som jagas igenom, och vapnen görs säkra. En passkytt stannar på sitt tilldelade pass tills jaktledaren har meddelat att jakten är avslutad, och vid skott måste det finnas ett säkert kulfång (terräng bakom målet som kan stoppa kulan).

Illustration av ett tomt jakttorn bland granar och höstfärgade lövträd.
Ett jakttorn är ett av spåren efter jakten som vi vandrare kan stöta på.

Just det här tror jag kan vara skönt att känna till för den som funderar över säkerheten under jaktsäsongen. Vi som rör oss i skogen finns med i jägarnas säkerhetstänk.

Hur länge pågår jakten?

Magnus på Svenska Jägareförbundet berättar att jakt med hund ofta börjar på morgonen och börjar rundas av framåt eftermiddagen. Det är förstås ingen tidtabell att planera vandringen efter, men det ger ändå en liten bild av hur en jaktdag kan se ut.

Illustration av en jakthund med orange pejlhalsband i höstlandskap.
Med GPS eller pejl kan hundföraren följa hunden även på långt håll.

Under jakten håller jägarna kontakt via radio och många jaktlag använder också appar där man kan se var andra jägare och hundförare befinner sig. Hundarna följs med GPS eller pejl.

Illustrerat jaktlag med hundar som fikar tillsammans runt en brasa i höstskogen.
Kaffe, hundar och en stund runt brasan hör också till jaktdagen.

Nilli skickade förresten inte bara svar på mina frågor. Han skickade en hel berättelse om en dag med sitt jaktlag – från de tysta timmarna före gryningen till hundarna, passen, kaffet, den lite för hårt grillade korven och gemenskapen. Så om du vill få lite mer känsla för jaktdagen, inte bara hur den är organiserad, tycker jag att du ska läsa hans berättelse.

[Läs Nillis berättelse om en jaktdag →]

När våra vägar korsas i skogen

Trots att jägare och vandrare använder samma skogar möts vi faktiskt mer sällan än man kanske skulle kunna tro.

Magnus Rydholm på Svenska Jägareförbundet förklarar att jägarna ofta befinner sig inne i skogen medan vi som vandrar till stor del håller oss till vägar och stigar. I områden där många människor rör sig brukar det dessutom jagas mindre.

ChatGPT Image 12 Sep. 2026 20 57 46
Det finns inget krav på att jakt ska skyltas, men många jaktlag sätter upp ”Jakt pågår”-skyltar när de jagar.

En del jaktlag sätter upp ”Jakt pågår”-skyltar när de jagar. Men det finns inget krav på skyltning, så även om du inte ser någon skylt kan det pågå jakt i området.

Magnus är också tydlig med att det inte är farligt att vistas i skogen bara för att det är jaktsäsong. Han konstaterar till och med att bilresan till vandringsleden innebär en större risk.

Vandrare med ryggsäck på en stig genom svensk skog.
Vi är många som vill vara i skogen, även under jaktsäsongen.

Efter att ha hört Lina, Petter och Nilli berätta hur säkerheten fungerar under jakten blir det lättare att förstå vad han menar. Jägarna håller kontakt med varandra, har bestämda pass och skjutriktningar och rutiner för vad som händer om andra människor kommer in i området. Vi som vandrar är alltså inte något oväntat inslag i skogen som jägarna inte har räknat med.

Jakttorn på en mosse omgiven av tallar och höstfärgad vegetation.
Jakttorn är en vanlig syn för vandrare på många håll.

För mig behöver det inte vara vandrare på ena sidan och jägare på den andra. Ju mer vi förstår av varandras perspektiv, desto lättare blir det att visa hänsyn och samsas om samma skogar.

Om du möter en jakthund

Det här var faktiskt något av det mest konkreta jag själv tog med mig från samtalet med Svenska Jägareförbundet, kanske för att jag är hundägare.

En jakthund kan arbeta långt från sin förare. Om du möter en ensam hund med pejlhalsband ute i skogen behöver den därför inte alls vara bortsprungen. Jägaren följer hundens position och det bästa du kan göra är normalt att låta hunden fortsätta med det den håller på med, inte försöka fånga in eller koppla den.

Illustration av grå jakthund i orange reflexväst som står ensam i höstskog.
En ensam hund behöver inte vara vilse.

Jag kan mycket väl förstå den motsatta impulsen. Ser man en hund ensam ute i skogen är det lätt att tänka ”Oj, var är din människa?” och vilja hjälpa till. Men i just det här fallet kan hjälpen alltså bli att inte ingripa.

Vid en trafikerad väg är situationen en annan. Där är Jägareförbundets råd att du kan försöka koppla hunden för att förhindra att den blir påkörd. Ofta finns också ett telefonnummer till hundföraren på halsbandet.

Illustration av brunvit jakthund i orange reflexväst i höstskog.
Ibland är det bästa sättet att hjälpa att låta hunden jobba vidare.

Så brukar jag själv göra

För mig handlar mina val under jaktsäsongen framför allt om respekt, inte om rädsla.

Under perioder då jag vet att jakten är intensiv väljer jag gärna större vandringsleder, välbesökta naturområden eller mer stadsnära slingor. Och kommer jag fram till den planerade vandringen och möts av en ”Jakt pågår”-skylt? Då väljer jag en annan plats.

Jag går med Teddy på en stig genom skogen, klädd i vinröd islandströja.
Så här ser mina skogsturer ofta ut – Teddy först och jag strax bakom.
Foto: Göran Thomér

Här gav Magnus på Svenska Jägareförbundet mig ett råd som jag faktiskt inte hade tänkt på tidigare. Ett jaktlag jagar ofta inte i samma område två dagar i rad. Pågår det jakt där jag hade tänkt gå just den dagen väljer jag något annat och kommer tillbaka en annan gång.

Markerad vandringsled genom Tivedens nationalpark med sjö och tallskog intill stigen.
Välmarkerade leder är ofta ett enkelt val under intensiva jaktperioder. Här Tivedens nationalpark.

Möter jag i stället en jägare utan att tidigare ha förstått att jakt pågår brukar jag försöka få ögonkontakt och, om vi är tillräckligt nära, fråga var de jagar och om det går bra att fortsätta åt det håll jag tänkt. Egentligen ganska okomplicerat.

Höstlandskap i Funäsfjällen med röda fjällhedar, gul björkskog och en tjärn mellan kullarna.
På den här turen i Funäsfjällen upptäckte jag först under lunchpausen att det pågick älgjakt i området.

Varför jagar vi?

Det här är en fråga jag aldrig har funderat särskilt mycket över. Jakten har bara funnits där sedan jag var liten, precis som viltköttet på middagsbordet. Så jag frågade Magnus Rydholm på Svenska Jägareförbundet varför vi jagar i Sverige i dag.

Dovhjort med stort hornparti bland mossiga stenar i svensk natur.
Jakten är en del av den svenska viltförvaltningen och används bland annat för att reglera stammarna av klövvilt.
Foto: Linda Björk

Han beskriver flera delar. Jakt är en gammal kulturyttring, men den är också en del av dagens viltförvaltning. Bland annat används jakten för att reglera stammarna av klövvilt, samtidigt som viltvård kan hjälpa arter som missgynnas av hur vi människor använder och förändrar landskapet.

Höstskog i Ranebo naturskog med orange ledmarkering på ett träd.
Bild från Ranebo naturskog i Stenungsunds kommun – en skog för både människor och vilt.

Och så finns maten. Den delen ligger kanske närmast min egen uppväxt. Viltkött var helt enkelt mat hemma hos oss. Magnus lyfter att viltet har levt fritt, att köttet är närproducerat och att jägaren har kontroll över hela vägen från skogen till tallriken.

Maträtt med dovkött, grönsaker, puréer och sås på en tallrik.
Viltkött var helt enkelt mat hemma hos oss när jag växte upp.

Magnus sammanfattar synen på hållbar jakt med uttrycket: ”man tar av räntan men behåller kapitalet”.

En skog som räcker till för alla

Jag slutar inte vandra för att jaktsäsongen börjar. Och efter alla svar jag fick från andra vandrare förra hösten tror jag inte heller att lösningen på osäkerhet är att vi ska hålla oss borta från skogen. För mig handlar det snarare om att veta lite mer om vad som händer omkring oss.

Träkåsa med blåbär och hallon bland kantareller på skogsmark.
Skogen räcker till många sorters utflykter
Foto: Linda Björk

Jag är uppvuxen med jakt, men jag är inte jägare. Jag skriver det här som vandrare och hundägare. Därför har det varit viktigt för mig att låta jägarna själva berätta om det de kan bättre än jag – och att låta Svenska Jägareförbundet svara på några av de frågor som vi vandrare kan ha.

Älg i en skogsglänta med ett rådjur en bit bakom.
Två av skogens invånare på samma plats.
Foto: Linda Björk

Jag tycker att Magnus Rydholm på Svenska Jägareförbundet sammanfattade det väldigt bra: ”Skogarna är stora nog åt alla.” Jag kan bara instämma!

Träbänk bland stora bokar i en höstskog med gröna och gula löv.
Och ibland vill man bara slå sig ner en stund.

En liten bonus

Nilli Pettersson svarade inte bara på mina frågor, utan tog mig också med genom en hel jaktdag med sitt jaktlag. Vill du komma lite närmare det som händer bakom ”Jakt pågår”-skylten tycker jag att du också ska läsa hans berättelse.

[Läs Nillis berättelse om en jaktdag →]

Nilli Pettersson i jaktkläder och orange keps ute i skogen.
Nilli Pettersson, som delar med sig av en dag med sitt jaktlag.

Tack till alla som har medverkat i artikeln

Ett stort tack till de jägare som har svarat på frågor (Lina, Petter och Nilli), och till Magnus från Svenska Jägareförbundet. Tack också Linda Björk och Göran Thomér för alla vackra bilder jag har fått lov att använda i det här inlägget. Illustrationerna är skapade med hjälp av AI.

Vilken ynnest att få gå vid havet i soluppgång - här går jag på Släggö efter frukosten

Vill du ha vandringstips?

Anmäl dig här så får du nyhetsbrev med vandringstips och ute-inspiration någon gång per månad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *