Vandring till Oskarstugan, Grövelsjön

Vi kom till Grövelsjön efter en lång bilresa och hade några timmar att fylla innan vi kunde checka in. Själv har jag inte vandrat särskilt mycket i Grövelsjöfjällen, men Göran har varit här många gånger. Han föreslog att vi skulle gå till Oskarstugan, en tur han kallar sin uppvärmningstur. Det lät som en alldeles lagom början. Vi snörade på oss vandringsskorna, gjorde hundarna redo och körde upp till Lövåsen.

Från fjällbjörkskog till öppna vidder

Vi startade vid parkeringen i Lövåsen och följde Gröveltur 2, GT2, motsols runt Östra Barfredshågna. Leden började med en lugn stigning genom fjällbjörkskogen.

Det fanns mängder av både ängskovall och midsommarblomster längs den första delen av turen. Lite högre upp blev fjällbjörkarna lägre och glesare och vide började ta mer plats i landskapet. Efter ett tag lämnade vi träden bakom oss och kom ut på den öppna fjällheden.

Jag hade längtat efter fjällen i nästan ett år. När vyerna öppnade sig och jag kunde se långt åt alla håll kände jag hur hela kroppen svarade. Jag andades lättare, axlarna sjönk och pulsen gick ner. Det var som om allt saktade in när jag äntligen stod där igen.

Jag brukar alltid säga till andra att de ska komma ihåg att vända sig om när de går, så att de inte missar allt det vackra bakom ryggen. Tur att jag försöker leva som jag lär. Redan på vägen upp såg jag de norska fjällen resa sig bakom oss.

En varmare fjälltur än vi hade tänkt oss

Efter veckor med värme hemma hade vi sett fram emot svalare dagar i fjällen, inte minst för hundarnas skull. Under den sista timmen av bilresan hade solen däremot tittat fram, och när vi började gå var det betydligt varmare än vi hade räknat med. Mot slutet av turen visade temperaturen omkring 26–27 grader. Det var dessutom helt vindstilla, så Göran och hundarna tyckte att det blev riktigt varmt.

Som tur var fanns det flera små tjärnar och grunda vattensamlingar längs leden där Teddy och Silver kunde dricka och svalka sig. Teddy plumsade gärna rakt ner, gick, drack och simmade en stund innan han studsade upp och satte fart över heden igen. Det gör mig så lycklig att se honom röra sig så fritt och självklart i naturen.

Silver är mindre och lite försiktigare. Hon höll sig helst på de platser där hon bottnade, men tog också gärna chansen att svalka tassar och mage.

På flera ställen intill vattnet växte rosling fortfarande i blom. Hemma hade jag sett den blomma tidigt på våren, så jag blev extra glad över att hitta den här mitt i juli.

Oskarstugan vid Foskbäcken

Oskarstugan dök upp i vårt synfält långt innan vi var framme. Som vanligt såg den betydligt närmare ut än den var, och det tog ett bra tag innan den lilla mörka stugan faktiskt började komma närmare.

När vi till slut kom fram gick Teddy direkt uppför trappan och ställde sig vid dörren. Han är alltid nyfiken, och det var tydligt att han gärna hade velat undersöka vad som fanns där inne.

I stället gick vi ner till Foskbäcken och följde den en liten bit. Hundarna fick bada och dricka så länge de ville. Jag passade också på att svalka mig i bäcken genom att tvätta av händerna och ansiktet i det kalla vattnet, och sedan tog vi en ordentlig vätskepaus innan vi fortsatte.

Runt Östra Barfredshågna och tillbaka till Lövåsen

Från Oskarstugan gick vi sedan tillbaka några hundra meter innan GT2 vek av och fortsatte runt Östra Barfredshågna. Leden var mycket tydligt markerad. På de öppna partierna följde vi ledkryssen, och vid varje stigskäl fanns blå skyltar märkta GT2. Trots att det var första gången jag gick här behövde jag aldrig fundera över åt vilket håll vi skulle.

Göran hade berättat att det var en relativt lätt tur, men jag blev ändå förvånad över hur snäll den kändes. Stigen var lätt att följa och stigningarna måttliga. Min stukade fot var fortfarande inte helt återställd och jag kände mig inte heller i toppform konditionsmässigt, men inget av det blev något problem under turen.

Mot slutet kom den längsta nedförsbacken, omkring 200–250 meter på grus med gräs vid sidan av. Den var tydligt brantare än resten av leden, men inte svår att gå. Därefter återstod bara en kort sträcka på grusväg tillbaka till parkeringen.

En tur jag gärna går igen

Vi var ute i ungefär tre timmar och hann med flera badstopp för hundarna, blomsterstopp för mig och en längre paus vid Foskbäcken. Det blev en väldigt fin början på våra dagar i Grövelsjön. Jag hade saknat de öppna fjällvidderna mer än jag förstått, och jag mådde så bra av att gå där med fjällen i blickfånget, leta efter blommor längs stigen och se Teddy springa lyckligt mellan badstoppen.

Jag vill gärna gå här igen, men nästa gång skulle jag också vilja göra några egna avstickare och lära känna området bättre. Ett varv runt berget räckte inte riktigt för att stilla min nyfikenhet – det fick mig snarare att vilja se och uppleva mer. Jag kan också tänka mig hur vackert det är här på hösten, när fjällheden går över i rött, orange och gult.

Praktisk information om Gröveltur 2

Grövelsjöfjällen, Grövelsjön i norra Dalarna

Led: Gröveltur 2, GT2 (Lövåsen–Oskarstugan–runt Östra Barfredshågna–Lövåsen)
Längd: Cirka 9 kilometer, men för oss blev turen 10 kilometer på grund av några mindre avstickare längs vägen och vid Foskbäcken.
Startplats: Parkeringen vid Lövåsen. Hit är det skyltat från vägen mellan Idre och Grövelsjön. Parkeringen var gratis vid vårt besök.
Hund: Turen fungerade bra med hund och det fanns många platser där Teddy och Silver kunde dricka och svalka sig. Tänk på att ha din hund kopplad.
Karta: Följ gärna rutten för Gröveltur 2 (GT2) i AllTrails.

Fler upplevelser i Grövelsjöfjällen

Boende:
Under dagarna i Grövelsjön bodde vi på Storsätra Fjällhotell. I ett separat blogginlägg berättar jag mer om hotellet, maten och våra upplevelser i området: Läs om Storsätra Fjällhotell och vandring i Grövelsjöfjällen

Fler vandringar jag gjorde i Grövelsjöfjällen
Vår vandring till Valdalsbygget (delar av GT5 + GT4 – 11 km)
Egen tur runt Fosksjökläpparna, 17 km

Grövelsjöfjällens information om Gröveltur 2 (GT2 – 9 km)