Midsommarafton på Dumme Mosse

Dumme Mosse är en plats som jag återkommer till med jämna mellanrum. Senast jag skrev om reservatet här på bloggen var i januari när Teddy och jag utforskade några av de nyare stigarna i vinterlandskapet. Den här gången var det midsommarafton och allt såg annorlunda ut. Där januari bjöd på snö och vinterljus möttes vi nu av fågelkvitter, blommande skvattram och en mosse som glödde i kvällssolen.

Vi valde Dumme Mosse

När man har hund behöver man ta sig ut varje dag och man kan inte ursäkta sig med vädret eller att det är storhelg. Jag och Göran bollade lite olika förslag för en lite roligare kvällspromenad, och när han föreslog att vi skulle åka tillbaka till Dumme Mosse nappade jag direkt.

När vi öppnade bildörrarna vid den södra parkeringen ungefär kl 19.30 kändes luften varm, och det slog mig att detta var årets första ljumma sommarkväll. Vi gick ivrigt iväg längs stigen in i skogen, och följde skyltarna mot Lilla tjärnen och Sandreveln.

Jag ville visa Göran den fina tillgängliga leden som går runt mossen, eftersom vi gick en annan slinga sist vi var här tillsammans i oktober 2025.

In i skogen

Så fort man lämnat parkeringen längs den orange-markerade stigen kommer man in i härlig granskog. Vi hade inte gått många meter innan vi konstaterade att det doftade som i våra barndomsskogar. Görans i Dalarna och mina i Småland. Blåbärsriset stod högt, men både skogsstjärna och ekorrbär syntes med sina vita blommor mitt i allt det gröna.

Mellan träden skymtar man myrmark, men det är ändå granskogen som dominerar. Själv brukar jag inte stanna och pausa ofta när jag är ute, men jag tycker att det är oerhört fint att det finns så många sittplatser längs leden. Ibland är det bara 100 meter mellan dem, och det finns både bänkar och platser som är kombinerade med bord .

Normalt dras jag till smala stigar och lite mer ojämn terräng, men nu uppskattade jag verkligen den breda och lättgångna leden. Fotleden är fortfarande inte helt återhämtad efter stukningen och här kunde jag gå avslappnat utan att behöva tänka på varje steg. Det kändes riktigt lyxigt.

Hållplats Bäcken

Vi hade gått mindre än en kilometer när vi kom fram till skylten Hållplats Bäcken. Egentligen svängde leden av precis innan, men vi var såklart nyfikna och gick fram till rastplatsen och det ångrar jag inte.

Där stod ett bord med bänkar och även en bänk precis intill bäcken där jag satte mig en stund. Vattnet rann så fridfullt och på andra sidan bäcken silade kvällsljuset mellan de smala stammarna. När jag tog upp min telefon för att fota blev skärmen mörk och det stod ”5% batteri”. Jag förstod först inte vad som hänt, för jag hade laddat telefonen i bilen under hela resan. Men det skulle visa sig att laddaren inte varit helt intryckt i den andra änden.

Filmat av Göran Thomér

Eftersom jag självklart ville fortsätta fota bestämde jag mig för att gå tillbaka till bilen och hämta en powerbank. Teddy tyckte det var ett superbra förslag och verkade nöjd att få gå i lite raskare tempo med bara mig. Under tiden stannade Göran och Silver kvar vid bäcken.

När vi kom tillbaka satt Göran och Silver fortfarande kvar och verkade inte ha lidit det minsta av väntan. Teddy passade på att dricka lite igen innan vi fortsatte. Här kunde man välja mellan att följa en spång nära vattnet eller den tillgängliga leden, och samma möjlighet dök upp på ytterligare några ställen längre fram.

Vandringsleden följer bäcken till Hållplats Skiljet, där man går över en lite större bro innan man får välja om man vill gå mot Flygplatsen (norra parkeringen) eller svänga vänster mot Lilla tjärnen, som vi gjorde.

Tallskog och skvattram i kvällssolen

Direkt efter att leden svängt byttes granskogen ut mot tallskog och skvattram. Vi hade då gått ungefär 3,3 kilometer och kommit ut på spångsträckan längs leden. Jag blev så glad när jag såg att skvattramen fortfarande blommade. Däremot kände jag inte den där kryddiga doften från bladen som är min absoluta favoritdoft i naturen.

Silver trippade som vanligt med glad svans mitt uppe på spången, medan Teddy tillbringade mer tid utanför än på den. Göran stannade ofta till för att fota fåglar, och Teddy ville lukta på varenda bänk vi passerade, så tempot var inte särskilt högt.

Solen stod nu betydligt lägre och ljuset som silade ner mellan tallarna var mjukt och gyllene. Jag kunde inte låta bli att stanna flera gånger bara för att se hur det föll över skvattramen.

Lilla tjärnen och rundsileshår

När vi kom fram till Hållplats Lilla tjärnen och just Lilla tjärnen låg mossen öppen framför oss. Tjärnen med den karga naturen bakom ger mig sådan norrlandskänsla. De öppna vyerna, de knotiga tallarna (älsk på dem), spången som leder rätt ut på mossen, tystnaden.

Hundarna skyndade sig direkt ut för att dricka och svalka sig lite. Själv såg jag de små rundsileshårens (Drosera rotundifolia) karaktäristiska orange-röda färg och ville se om någon av dem kunde vara i blom. Rundsileshåren var ganska små, och blomstänglarna ännu mindre, men till slut hittade jag några få och min lycka var total. Efter några misslyckade försök lyckades jag fånga dem med mobilkameran.

Kanske hade vi tur, men trots midsommar och stilla kvällsväder var det förvånansvärt lite mygg. Ute på mossen blåste en lätt bris som gjorde att vi hann njuta av både blommor och kvällsljus utan att behöva vifta bort insekter hela tiden, och slapp bli myggbitna som vi oroat oss lite för.

Kvällsljus över mossen

Längs spången såg jag också mängder av klockljung i knopp. ”Om det finns så många KAN någon vara i blom” sa jag till Göran. Och mycket riktigt lönade det sig även den här gången att titta närmare på de små detaljerna.

Och mossornas sporhus fångade det låga kvällsljuset och fick hela mossen att glöda. Först på nära håll såg jag vad det egentligen var som skapade de gyllene partierna ute bland tuvorna.

Ljungpiparen

Helt plötsligt stannade Göran upp och bad oss att vänta. Det är väldigt sällan han gör det, trots att han ofta fotar fåglar när vi är ute. ”Hör du?” frågade han, och det gjorde jag, även att jag inte hade reflekterat över det. Jag tittar ju efter blommor på marken, och går inte och lyssnar eller tittar efter fåglar. ”Finns inte den där i fjällen?” frågade jag. ”Jo”, sa Göran. ”Det är en ljungpipare (Pluvialis apricaria)”.

Han pekade ut över mossen, men hur mycket jag än spanade i samma riktning kunde jag inte urskilja någon fågel i alla det gråbruna. Men så lyfte den, flög närmare oss och landade, och då såg jag den.

Göran fick i alla fall fina bilder och det gjorde hans kväll att han fick se den (och att han först såg fågeln trots det långa avståndet), som påminner honom om hans älskade fjäll. Och jag var glad att han fick se något som gav honom ny energi och glädje.

Via Sandreveln till parkeringen

Alltför snart tog den öppna mossen slut och spången fortsatte genom gles tallskog innan vi närmade oss hållplats Sandreveln några hundra meter bort. Här finns handikappvänligt dass, bord, bänkar och många grillplatser nedanför reveln. Här finns också parkering för dem som har tillåtelse att stå på handikapparkering.

Förra gången vi var här gick vi rakt fram genom skogen mot Britas källa, men den här gången valde vi grusvägen tillbaka mot södra parkeringen. Sträckan man går där är 1,1 km. Skogen på sidorna känns som gammal, vacker skog, och man passerar även små myrar på båda sidor av vägen.

Hemfärd i kvällsljus

Efter 2 timmar kom vi tillbaka till bilen. Hundarna fick vatten och varsin tuggis innan de slog sig till ro i bilen och jag passade på att använda de fina utedassen som står vid parkeringen och är öppna året om.

Vi var mer än nöjda allihop efter turen och hundarna hade lagt sig ner innan vi ens hade hunnit ut till flygplatsen. Själv ropade jag till Göran att stanna till innan vi kom till norra parkeringen, för där i vägkanten växte blåeld som jag ville fota. Men efter det styrde vi hemåt, nöjda och fulla av nya intryck.

Här kan du läsa mer inför ditt besök

Dumme Mosse naturreservat ligger i Jönköpings kommun, Småland. Den anpassade leden som vi gick är en rundslinga på 4,7 kilometer och underlaget består av grusad led 3,3 km + spång 1,4 km. Leden är 1,7-2,0 meter bred.

Man kan starta vid norra parkeringen, södra parkeringen, eller vid Sandreveln (den sista enbart om man har tillstånd att stå på handikapparkering). Vandringsleden är markerad med orange. Toaletter finns vid södra parkeringen och vid Sandreveln.

För dig som vill läsa mer om Dumme mosse

🌿 Länsstyrelsens information om naturreservatet
🌿Utförlig information om tillgängligheten, inklusive färdtjänst