Vandring till Valdalsbygget i Grövelsjöfjällen

Vi ville hitta en vandring i Grövelsjöfjällen där vi kunde gå en del tillsammans, men ändå anpassa längden efter både människor och hundar. Valdalsbygget blev en bra lösning. Teddy och jag började direkt från Storsätra Fjällhotell och följde Gröveltur 5 dit, medan Göran och Silver tog bilen till parkeringen och mötte oss för en gemensam runda på Gröveltur 4.

Ut genom hotelldörren klockan fem

Klockan var bara fem på morgonen när jag och Teddy steg ut genom hotellets dörrar. Jag är morgonmänniska och hade inga problem med den tidiga starten, men jag blev förvånad över att det redan var 17 grader varmt. Jag hade räknat med en betydligt svalare fjällmorgon.

Vi sneddade över parkeringen och gick ner mot bron över Grövlan. Innan vi fortsatte ut på leden fick Teddy gå ner till vattnet för att bada och dricka. Det är ungefär så han helst börjar en vandring, oavsett årstid eller väder.

Gyllene morgonljus och årets första linneor

På andra sidan Grövlan anslöt vi till Gröveltur 5 och fortsatte in i skogen. Det gyllene morgonljuset silade ner mellan träden och föll över den frodiga växtligheten längs stigen.

Det var helt grönt omkring oss, och ganska snart fick jag syn på små blekrosa blommor nere bland bladen. Det var årets första linneor för mig, och jag hade inte alls väntat mig att hitta dem här. Jag stannade förstås direkt för att titta och fota. Teddy var mer nyfiken på vad som väntade längre fram och nosade runt längst ut i sin långlina medan han väntade på att jag skulle bli klar.

Med Olån nedanför stigen

Vi gick på en höjd genom björkskogen medan Olån rann nere i dalgången på vår högra sida.

Ibland såg jag vattnet tydligt mellan träden och ibland hördes det mer än det syntes, men Teddy hade full koll på varje möjlighet att ta sig ner. Han sprang före, stannade för att nosa, väntade in mig och sprang vidare. Så fort han fick chansen vek han av mot vattnet för att bada och dricka. Så gjorde han varje gång det fanns möjlighet.

Han höll samma energi från start till mål. Det var en ny miljö för honom, förmodligen full av dofter som behövde undersökas, och han såg superlycklig ut där han skuttade fram i linan.

När vyerna blev större

Först skymtade jag bara myren mellan träden på vänster sida. Ju högre vi kom, desto lägre och glesare blev träden och desto mer öppnade sig landskapet. Till slut gick leden ut över en större myr- och hedmark med fjäll på avstånd åt flera håll. Molnen låg lågt över bergen och fick mig att stanna upp flera gånger och bara ta in de vackra vyerna.

En gammal spång ledde vidare över marken. Delar av den höll på att ersättas med ny, men de äldre brädorna låg fortfarande kvar längs leden. På en torr liten kulle mitt ute på myren stod ett ensamt tält.

Vi var ensamma, bortsett från en spov som mycket tydligt visade att den tyckte att jag och Teddy befann oss för nära. Den kretsade ovanför oss och skrek högt under en längre sträcka medan vi fortsatte över spången.

Fjällbjörkskog, bäckar och hänglavar

Efter den öppna myren svängde leden vänster mot Valdalsbygget och började gå nedåt mot fjällbjörkskogen. Lavar hängde från grenarna och små bäckar rann fram mellan träden. På flera håll växte gullris, nävor och andra blommor intill stigen.

Vi passerade Lövknulens vindskydd, som ligger alldeles intill leden. Vi gjorde inget längre stopp där, men det blev ett tydligt landmärke på vägen mot Valdalsbygget.

Man märkte knappt att vägen och parkeringen närmade sig förrän vi nästan var framme. Tajmingen blev ovanligt bra. Precis när jag skymtade vägen mellan träden såg jag Göran och Silvers bil svänga in på parkeringen. De hade kommit mindre än en minut före oss.

Vidare på Gröveltur 4

När de mötte upp oss hade vi gått ungefär 6,5 kilometer, och därifrån fortsatte vi på Gröveltur 4 mot Valdalsbygget.

Silver är över tolv år och går helst stadigt rakt fram längs stigen, utan Teddys många utflykter åt alla håll. Teddy kunde gå lugnt bredvid henne korta stunder, men snart var han tillbaka i sitt vanliga mönster: nosa, springa, stanna och springa igen.

Stigarna var bredare här, men det fanns gott om stenar och rötter. Vi gick genom gammelskog med stora träd och mängder av hänglavar. Göran hade gått här tidigare och hade gärna velat få se och fota lavskrika, men några sådana visade sig inte under vår tur.

På flera platser stannade han i stället för att fota skogen och de gamla träden, medan Silver väntade betydligt mer tålmodigt än Teddy brukar göra under mina blomsterstopp.

Gamla fäbodar vid Valdalsbygget

Ungefär halvvägs runt slingan kom vi fram till själva Valdalsbygget, där de gamla fäbodarna ligger samlade i det öppna landskapet.

Gamla byggnader får mig alltid att sakta ner. Här låg de med gärdesgårdar, gräsmarker och spångar mellan husen. Jag tycker om den historiska miljön och att försöka föreställa mig hur platsen en gång användes.

Jag hade läst om Valdalsbygget tidigare och en gång funderat på att hyra det övernattningsutrymme som finns i raststugan. Raststugan ligger strax intill de äldre byggnaderna, och det var roligt att äntligen få se hela området i verkligheten.

Gammelskog, björkpyrola och övergivna myrstackar

Efter Valdalsbygget fortsatte vi genom gammelskogen. Här hittade jag björkpyrola och flera gamla myrstackar som nästan helt hade vuxit över med blåbärsris.

Vi började fundera över vad som hade hänt med dem. Hade något ätit upp myrorna, eller hade de valt att lämna stackarna? Och varför i så fall? Något svar fick vi inte, men det var en sådan liten detalj som fick oss att stanna upp och titta lite närmare på marken omkring oss.

Längre fram kom vi till en liten tjärn, och Teddy tog förstås chansen att gå ner i vattnet. Efter alla hans bad längs Gröveltur 5 var det knappast oväntat, men han verkade inte det minsta färdigbadad. Därifrån fortsatte vi den sista biten genom skogen tillbaka mot Valdalsbyggets parkering.

Vår kombination av Gröveltur 4 och 5

Om jag och Teddy i stället hade fortsatt hela Gröveltur 5 hade vi kommit tillbaka till hotellet, men den här gången åkte vi med Göran och Silver tillbaka. Vår kombination av delar av GT5 och GT4 blev 11,3 kilometer, ungefär lika långt som om vi enbart hade följt hela GT5, och tog omkring tre timmar.

Sträckan mellan Storsätra Fjällhotell och Valdalsbygget blev något helt annat än den transportsträcka jag hade föreställt mig. Om jag hade haft fler morgnar kvar i Grövelsjöfjällen hade jag gärna gått samma stigar igen.

Praktisk information om Gröveltur 4 och 5

Grövelsjöfjällen, Grövelsjön i norra Dalarna

Led och längd: Del av Gröveltur 5 samt Gröveltur 4, totalt 11,3 kilometer
Start och mål för GT5: Jotli, några hundra meter från Storsätra Fjällhotell
Start och mål för GT4: Parkeringen vid Valdalsbygget
Hund: Det fanns gott om naturligt vatten längs leden när vi gick
Rastplats: Lövknulens vindskydd ligger längs GT5. Raststuga vid Valdalsbygget längs GT4.
Karta: Följ gärna rutten för Gröveltur 5 (GT5) i AllTrails

Alternativ: Hela Gröveltur 5 är en rundslinga som går tillbaka till Jotli och passerar nära Storsätra Fjällhotell.

Observera: När jag senare jämförde vår väg med kartan såg det ut som om vi kan ha svängt in på en stig något tidigare än den ordinarie sträckningen för GT4. Vi följde markeringar för GT4 och kom tillbaka till Valdalsbyggets parkering, men vår runda kan ha avvikit något från den officiella leden.

Fler upplevelser i Grövelsjöfjällen

Boende:
Under dagarna i Grövelsjön bodde vi på Storsätra Fjällhotell. I ett separat blogginlägg berättar jag mer om hotellet, maten och våra upplevelser i området: Läs om Storsätra Fjällhotell och vandring i Grövelsjöfjällen

Några fler vandringsturer jag gjorde i Grövelsjöfjällen
Vår vandring till Oskarstugan (GT2 – 9 km)
Egen tur runt Fosksjökläpparna, 17 km

Grövelsjöfjällens information om Gröveltur 5 (GT5 – 11,2 km)
Grövelsjöfjällens information om Gröveltur 4 (GT4 – 5,2 km)