När Mari och jag planerade vår årliga spahelg fastnade vi för Nynäs Havsbad. Så fort vi hade bestämt oss började jag undersöka vad det fanns att upptäcka i närheten, eftersom vi alltid brukar kombinera våra spahelger med naturupplevelser.

Två leende kvinnor fotograferar sig tillsammans i en höstskog. Mari har gul jacka och vit mössa, medan Therése bär en mönstrad islandströja och svart mössa.
Spahelg med Mari innebär förstås också MINST en tur ut i naturen.

På kartan hittade jag friluftsområdet Lövhagen, bara några kilometer från hotellet. Där fanns flera olika vandringsleder, men Knappelskär fångade mitt intresse, för det såg ut att passa bra för oss. Efter fem timmar i bilen kändes en promenad på ett par kilometer alldeles lagom före incheckningen.

Mari i gul jacka och vit mössa står vid en informationstavla och vägvisare mot Knappelskär och Lövhagen. En bred stig täckt av höstlöv fortsätter genom skogen.
Här var det fortfarande lätt att hitta rätt bland stigarna.

När jag sedan letade efter mer information om just Knappelskär upptäckte jag att det även fanns en grotta där. Jag visade bilder för Mari, och vi var snabbt överens om att vi ville se grottan med egna ögon.

En låg, krokig tall växer på en klipphäll intill en stenig strand i Lövhagen. Bakom tallen ligger en stilla havsvik med skogsklädda klippor som delvis skyms av dimma.
De vindpinade tallarna är lika fascinerande som klipporna.

En vacker väg ut till Lövhagen

Väl framme i Nynäshamn följde vi den enkelriktade Strandvägen längs havet ut mot Lövhagen, där vi skulle parkera för att gå till Knappelskär. Vägen slingrade sig genom vacker kustnatur, precis intill havet, med tallar, klippor och små vikar. Jag hade svårt att förstå att vi befann oss alldeles i utkanten av en stad. Att vi dessutom var i Stockholms län gjorde mig ännu mer förvånad. Jag är tydligen lite fördomsfull, för jag hade inte riktigt förknippat Stockholm med något så här naturskönt.

Mari vandrar längs en bred, lövtäckt skogsstig i Lövhagen. Hon har gul jacka, vit mössa och röd ryggsäck. Tallar, höstlöv och mossiga klippor kantar stigen.
Det var skönt att få sträcka på benen efter alla timmar i bilen!

Från parkeringen följde vi den breda stigen ut mot Knappelskär, en promenad på ungefär en och en halv kilometer genom härlig kustnatur. Vi var nyfikna på att få se grottan, men blev väldigt förtjusta i omgivningarna längs vägen. Stigen gick genom lummig lövskog och ju närmare havet vi kom, desto öppnare blev landskapet med små sandstränder, klippor och steniga strandpartier. Det fanns mycket vackert att titta på medan vi gick.

Stenig strand med små tallar, grå klipphällar och lugnt hav i Lövhagen utanför Nynäshamn. Tät dimma döljer delar av kustlinjen och skären längre bort.
November kan verkligen bjuda på vackra naturupplevelser, även utan solsken.

Dimman låg tät över vattnet och längre ut försvann kobbarna ur sikte. Ibland var det svårt att urskilja var havet slutade och himlen började.

Stenlabyrint utlagd i ett slingrande mönster av grå stenar på sandig mark vid Knappelskär. Bakom labyrinten syns en stenig strand, lugnt hav och skogklädda klippor i dimma.
Vem som har lagt stenarna här vet jag inte, men någon har haft tålamod!

På vägen ut mot Knappelskär passerade vi en smal landremsa med små sandstränder på båda sidor. Här låg också en stenlabyrint, formad av stenar som lagts ut i ett slingrande mönster på marken. En fin liten överraskning längs vägen mot grottan.

Att hitta Knappelskärsgrottan

Stigen ut mot Knappelskär var skyltad och lätt att följa, men väl ute på skäret upphörde både skyltar och markeringar. Vi följde en av stigarna upp över klipporna och hamnade framför en smal, brant passage ner mellan klippväggarna. Jag hade sparat grottans koordinater i Google Maps redan hemma och kunde konstatera att vi var på rätt plats. Men var det verkligen här vi skulle ta oss ner?

Stora grå klipphällar sluttar ner mot ett stilla, dimmigt hav vid Knappelskär. Mellan klipporna syns en smal, mörk spricka som leder ner mot Knappelskärsgrottan.
Inte direkt någon välkomnande grottentré. Vi fick titta både en och två gånger!

Bilderna jag hade sett innan vi åkte visade bara grottans vackra insida. Nu stod vi och tittade ner mellan klipporna, utan att kunna se hur långt passagen fortsatte eller vad som väntade där nere. Det såg både trångt och besvärligt ut, och vi var inte ens säkra på att vi skulle kunna ta oss upp igen om vi väl tog oss ner. Klipporna såg dessutom hala ut, och trånga utrymmen kan ju kännas ganska obehagliga när man inte vet vad som väntar längre in.

Mari i gul jacka, vit mössa och röd ryggsäck står vid en stenig passage mellan stora grå klippor vid Knappelskär. Hon tittar ner och undersöker var det går att ta sig vidare mot grottan.
På jakt efter vägen ner till grottan

Den sista biten ner i grottan

Varken Mari eller jag är särskilt våghalsiga av oss, så vi stod en stund och funderade på hur vi skulle göra. Samtidigt hade vi ju åkt ganska långt för att komma hit, och det kändes snopet att vända när vi äntligen hade hittat grottan. Till slut tog jag mod till mig och började försiktigt ta mig ner mellan klipporna.

Mari i gul jacka, vit mössa och mörka friluftsbyxor klättrar ner mellan stora klippblock. Hon håller händerna mot klippväggarna för att behålla balansen i den trånga passagen till Knappelskärsgrottan.
Här var det definitivt en fördel att vi hade händerna fria och ordentligt grepp under skorna.

Det blev en försiktig och ganska ograciös nedfärd. Steg för steg letade vi efter bra stöd för händer och fötter, och på några ställen kändes det faktiskt säkrast att helt enkelt sätta sig på rumpan och hasa sig ner. Det blev en hel del skratt under tiden, inte minst åt hur vi måste ha sett ut. Två kvinnor på spahelg som börjar dagen med att kravla omkring bland klipporna i stället för att koppla av i en varm pool.

Inne i abrasionsgrottan

När vi väl hade kommit ner helskinnade fick vi äntligen se det som hade gjort mig så nyfiken på Knappelskärsgrottan. Den är en så kallad abrasionsgrotta (ja, här fick vi lära oss ett nytt ord), vilket betyder att den har bildats genom att havet har nött mot berget.

Insidan av Knappelskärsgrottan med höga, mjukt rundade klippväggar som bildar böljande och virvlande former. Dagsljuset faller in genom en smal öppning ovanför klipporna.
Tänk vilka krafter som har format de här klipporna genom årtusendena

Det var otroligt fascinerande att stå där inne i grottan. Vi tittade på formerna och försökte föreställa oss hur lång tid det kan ha tagit för havet att skapa något sådant. Klippväggarna var mjukt rundade och på sina ställen såg berget ut att vrida sig i stora virvlar. Det var så annorlunda mot de mer kantiga klipporna utanför, och jag var verkligen glad att vi inte hade låtit den knöliga nedgången avskräcka oss.

Mari står i gul jacka och vit mössa längst bort mellan de höga, böljande klippväggarna i Knappelskärsgrottan. Den smala öppningen ovanför släpper in dagsljus.
Med Mari som måttstock förstår man lite bättre hur mäktiga klippväggarna faktiskt är.

Genom öppningen kunde vi se ut mot havet, även om dimman begränsade utsikten ordentligt. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk vy en klar dag, när man ser kobbarna och skären längre ut. Men den här dagen var havet och landskapet inbäddat i dimma, och det kändes som om vi befann oss i en alldeles egen liten värld där inne i grottan.

Kvinna i grå islandströja och svart mössa går genom Knappelskärsgrottans smala passage med ena handen mot den höga klippväggen. Bergets mjukt böljande formationer omger henne på båda sidor.
Det är först när man står mitt bland de här enorma klippväggarna som man förstår hur mäktiga formationerna är.

Lunch på en klipphäll vid havet

I slutet av grottan fanns en stor, slät klipphäll som passade perfekt för en lunchpaus. Vi bredde ut renfällen, som värmer så otroligt skönt när man sitter på kalla klippor, och plockade fram salladerna som vi hade köpt på Ica. Det var en ruggig novemberdag med bara någon enstaka plusgrad, men här inne i grottan fick vi åtminstone lite skydd mot vinden.

Mari i gul jacka och ljus mössa kastar ut en renfäll över en klipphäll inne i Knappelskärsgrottan. Fällen svävar i luften ovanför berget och i förgrunden syns en vattenfylld fördjupning mellan klippväggarna.
Här gäller det att sikta rätt! Vi ville ju helst ha renfällen på klippan och inte i vattnet.

Det var en häftig känsla att sitta och äta lunch mitt inne i ett naturfenomen, omgivna av klippväggar och utsikt mot havet. Vi satt kvar och njöt av både maten och den ovanliga lunchplatsen en lång stund. Förmodligen hördes våra skratt långt ut över vattnet när vi tänkte tillbaka på vår mindre eleganta entré till grottan.

Mari i gul jacka sitter på en utbredd renfäll på en slät klipphäll vid Knappelskärsgrottan. Runt henne syns stora grå klippor och ett dimmigt hav.
Renfällen får nästan alltid följa med på våra utflykter. Den gör även kalla novemberklippor till riktigt sköna sittplatser.

Tillbaka genom Lövhagens vackra natur

Till slut var det dags att packa ihop och ta sig upp igen. Vi fick vara lika uppmärksamma som på vägen ner, men nu visste vi åtminstone hur passagen såg ut och var vi kunde hitta stöd för händer och fötter. Väl uppe på klipporna kände vi oss både lättade och väldigt stolta över att vi faktiskt hade vågat oss ner i grottan. Det här var långt utanför vad vi vanligtvis brukar ge oss på, och vi hade fått med oss ett minne för livet.

Mari i gul jacka och ljus stickad mössa står på ojämna klippor vid Knappelskärsgrottans havsvända öppning. Framför henne ligger ett stilla hav där den täta dimman döljer horisonten.
En klar dag hade vi säkert kunnat se långt ut över havet. Den här dagen fick vi föreställa oss vad som dolde sig i dimman.

På vägen tillbaka mot parkeringen njöt vi ännu en gång av den vackra kustnaturen. Längs stigarna passerade vi också flera grillplatser, och jag tänkte att Lövhagen måste vara ett härligt utflyktsmål även för den som bara vill komma ut och, bada, grilla eller fika en stund.

Små gröna tallar växer mellan grå klippor vid Knappelskär. Bakom dem ligger ett stilla hav där strandlinjen och skären längre bort delvis försvinner i tät dimma.
De små, vindpinade tallarna gjorde nästan lika stort intryck på mig som klipporna och grottan.

Området hade verkligen överraskat mig, och jag blev nyfiken på flera av de andra stigarna och vandringslederna. Hit skulle jag gärna återvända någon gång för att upptäcka mer, men den här gången fick vi nöja oss med Knappelskär.

En bred, grusad gångväg går genom höstskogen i Lövhagens friluftsområde. Tallar och lövträd kantar vägen, och gula och bruna höstlöv ligger längs kanterna.
Alla utflykter behöver inte innebära smala, steniga stigar. Här finns också breda och lättgångna gångvägar genom skogen.

Vi hade ju en tid att passa, för på Nynäs Havsbad väntade ett helt dygn med god mat, avkoppling och tjejsnack. En superhärlig fortsättning på vår äventyrliga dag.

Therése sitter på en kraftig, böjd tallrot vid en stenig strand på Knappelskär. Hon har islandströja, svart mössa och jeans. Bredvid henne ligger en hoprullad renfäll. Bakom syns det stilla havet och en skogklädd kust i dimma.
Jag har svårt att motstå en vacker tall. Särskilt när den bjuder på en alldeles egen liten soffa vid havet!

Bra att veta inför ett besök vid Knappelskärsgrottan

Knappelskärsgrottan ligger i naturområdet Lövhagen, strax utanför Nynäshamn. Vi parkerade på den stora, avgiftsfria parkeringen vid Lövhagens café och vandrarhem. Härifrån är det ungefär 1,5 kilometer att promenera ut till Knappelskär på breda, lättgångna gångvägar och stigar.

En vägvisare av trä med handskrivna skyltar mot Knappelskär och Bötet står på en gräsbevuxen plats i Lövhagen. I bakgrunden syns lövträd, höstfärgad skog och dimma.
Det är skyltat mot Knappelskär, men själva grottan kräver lite letande.

För att komma ner i grottan behöver man ta sig igenom en kort, trång och brant passage där klipporna kan vara mycket hala. Här är det viktigt att ha skor med bra grepp, att ta god tid på sig och att inte gå ner om väderförhållandena är dåliga.

Kvinna i grå islandströja, svart mössa och blågrå byxor balanserar på stenar ovanför grunt vatten inne i Knappelskärsgrottan. Hon håller en orange påse i ena handen och tar stöd mot klippväggen med den andra.
Det var inte bara nedgången som krävde lite balanssinne. Även inne i grottan fick vi se oss för var vi satte fötterna!

Strandvägen ut mot Lövhagen går också att promenera. Vi körde bil den här gången, men jag hade gärna gått längs havet och njutit av kustlandskapet i lugn och ro om vi hade haft ytterligare ett dygn på Nynäs Havsbad.

Mer information: Läs mer om området, vandringslederna och Strandvägen hos Nynäshamns kommun – Lövhagen och Strandvägen.

Fler tips från vår spahelg i Nynäshamn

Under vår helg i Nynäshamn bodde Mari och jag på Nynäs Havsbad och passade på att upptäcka några av de fina naturupplevelserna längs Sörmlandskusten. Förutom Knappelskärsgrottan besökte vi också Stendörrens naturreservat, där vi fick uppleva ännu mer av det vackra kustlandskapet.

Nynäs Havsbad ingår i kedjan Countryside Hotels.

Läs också om vår helg på Nynäs Havsbad – med spa, god mat och avkoppling vid havet. (länk kommer snart)

Fler vandringstips från resan:
Stendörrens naturreservat (länk kommer snart)

Vilken ynnest att få gå vid havet i soluppgång - här går jag på Släggö efter frukosten

Vill du ha vandringstips?

Anmäl dig här så får du nyhetsbrev med vandringstips och ute-inspiration någon gång per månad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *