När Mari och jag planerade vår årliga spahelg fastnade vi för Nynäs Havsbad. Så fort vi hade bestämt oss började jag undersöka vad det fanns att upptäcka i närheten, eftersom vi alltid brukar kombinera våra spahelger med naturupplevelser.
På kartan hittade jag friluftsområdet Lövhagen, bara några kilometer från hotellet. Där fanns flera olika vandringsleder, men Knappelskär fångade mitt intresse, för det såg ut att passa bra för oss. Efter fem timmar i bilen kändes en promenad på ett par kilometer alldeles lagom före incheckningen.
När jag sedan letade efter mer information om just Knappelskär upptäckte jag att det även fanns en grotta där. Jag visade bilder för Mari, och vi var snabbt överens om att vi ville se grottan med egna ögon.
En vacker väg ut till Lövhagen
Väl framme i Nynäshamn följde vi den enkelriktade Strandvägen längs havet ut mot Lövhagen, där vi skulle parkera för att gå till Knappelskär. Vägen slingrade sig genom vacker kustnatur, precis intill havet, med tallar, klippor och små vikar. Jag hade svårt att förstå att vi befann oss alldeles i utkanten av en stad. Att vi dessutom var i Stockholms län gjorde mig ännu mer förvånad. Jag är tydligen lite fördomsfull, för jag hade inte riktigt förknippat Stockholm med något så här naturskönt.
Från parkeringen följde vi den breda stigen ut mot Knappelskär, en promenad på ungefär en och en halv kilometer genom härlig kustnatur. Vi var nyfikna på att få se grottan, men blev väldigt förtjusta i omgivningarna längs vägen. Stigen gick genom lummig lövskog och ju närmare havet vi kom, desto öppnare blev landskapet med små sandstränder, klippor och steniga strandpartier. Det fanns mycket vackert att titta på medan vi gick.
Dimman låg tät över vattnet och längre ut försvann kobbarna ur sikte. Ibland var det svårt att urskilja var havet slutade och himlen började.
På vägen ut mot Knappelskär passerade vi en smal landremsa med små sandstränder på båda sidor. Här låg också en stenlabyrint, formad av stenar som lagts ut i ett slingrande mönster på marken. En fin liten överraskning längs vägen mot grottan.
Att hitta Knappelskärsgrottan
Stigen ut mot Knappelskär var skyltad och lätt att följa, men väl ute på skäret upphörde både skyltar och markeringar. Vi följde en av stigarna upp över klipporna och hamnade framför en smal, brant passage ner mellan klippväggarna. Jag hade sparat grottans koordinater i Google Maps redan hemma och kunde konstatera att vi var på rätt plats. Men var det verkligen här vi skulle ta oss ner?
Bilderna jag hade sett innan vi åkte visade bara grottans vackra insida. Nu stod vi och tittade ner mellan klipporna, utan att kunna se hur långt passagen fortsatte eller vad som väntade där nere. Det såg både trångt och besvärligt ut, och vi var inte ens säkra på att vi skulle kunna ta oss upp igen om vi väl tog oss ner. Klipporna såg dessutom hala ut, och trånga utrymmen kan ju kännas ganska obehagliga när man inte vet vad som väntar längre in.
Den sista biten ner i grottan
Varken Mari eller jag är särskilt våghalsiga av oss, så vi stod en stund och funderade på hur vi skulle göra. Samtidigt hade vi ju åkt ganska långt för att komma hit, och det kändes snopet att vända när vi äntligen hade hittat grottan. Till slut tog jag mod till mig och började försiktigt ta mig ner mellan klipporna.
Det blev en försiktig och ganska ograciös nedfärd. Steg för steg letade vi efter bra stöd för händer och fötter, och på några ställen kändes det faktiskt säkrast att helt enkelt sätta sig på rumpan och hasa sig ner. Det blev en hel del skratt under tiden, inte minst åt hur vi måste ha sett ut. Två kvinnor på spahelg som börjar dagen med att kravla omkring bland klipporna i stället för att koppla av i en varm pool.
Inne i abrasionsgrottan
När vi väl hade kommit ner helskinnade fick vi äntligen se det som hade gjort mig så nyfiken på Knappelskärsgrottan. Den är en så kallad abrasionsgrotta (ja, här fick vi lära oss ett nytt ord), vilket betyder att den har bildats genom att havet har nött mot berget.
Det var otroligt fascinerande att stå där inne i grottan. Vi tittade på formerna och försökte föreställa oss hur lång tid det kan ha tagit för havet att skapa något sådant. Klippväggarna var mjukt rundade och på sina ställen såg berget ut att vrida sig i stora virvlar. Det var så annorlunda mot de mer kantiga klipporna utanför, och jag var verkligen glad att vi inte hade låtit den knöliga nedgången avskräcka oss.
Genom öppningen kunde vi se ut mot havet, även om dimman begränsade utsikten ordentligt. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk vy en klar dag, när man ser kobbarna och skären längre ut. Men den här dagen var havet och landskapet inbäddat i dimma, och det kändes som om vi befann oss i en alldeles egen liten värld där inne i grottan.
Lunch på en klipphäll vid havet
I slutet av grottan fanns en stor, slät klipphäll som passade perfekt för en lunchpaus. Vi bredde ut renfällen, som värmer så otroligt skönt när man sitter på kalla klippor, och plockade fram salladerna som vi hade köpt på Ica. Det var en ruggig novemberdag med bara någon enstaka plusgrad, men här inne i grottan fick vi åtminstone lite skydd mot vinden.
Det var en häftig känsla att sitta och äta lunch mitt inne i ett naturfenomen, omgivna av klippväggar och utsikt mot havet. Vi satt kvar och njöt av både maten och den ovanliga lunchplatsen en lång stund. Förmodligen hördes våra skratt långt ut över vattnet när vi tänkte tillbaka på vår mindre eleganta entré till grottan.
Tillbaka genom Lövhagens vackra natur
Till slut var det dags att packa ihop och ta sig upp igen. Vi fick vara lika uppmärksamma som på vägen ner, men nu visste vi åtminstone hur passagen såg ut och var vi kunde hitta stöd för händer och fötter. Väl uppe på klipporna kände vi oss både lättade och väldigt stolta över att vi faktiskt hade vågat oss ner i grottan. Det här var långt utanför vad vi vanligtvis brukar ge oss på, och vi hade fått med oss ett minne för livet.
På vägen tillbaka mot parkeringen njöt vi ännu en gång av den vackra kustnaturen. Längs stigarna passerade vi också flera grillplatser, och jag tänkte att Lövhagen måste vara ett härligt utflyktsmål även för den som bara vill komma ut och, bada, grilla eller fika en stund.
Området hade verkligen överraskat mig, och jag blev nyfiken på flera av de andra stigarna och vandringslederna. Hit skulle jag gärna återvända någon gång för att upptäcka mer, men den här gången fick vi nöja oss med Knappelskär.
Vi hade ju en tid att passa, för på Nynäs Havsbad väntade ett helt dygn med god mat, avkoppling och tjejsnack. En superhärlig fortsättning på vår äventyrliga dag.
Bra att veta inför ett besök vid Knappelskärsgrottan
Knappelskärsgrottan ligger i naturområdet Lövhagen, strax utanför Nynäshamn. Vi parkerade på den stora, avgiftsfria parkeringen vid Lövhagens café och vandrarhem. Härifrån är det ungefär 1,5 kilometer att promenera ut till Knappelskär på breda, lättgångna gångvägar och stigar.
För att komma ner i grottan behöver man ta sig igenom en kort, trång och brant passage där klipporna kan vara mycket hala. Här är det viktigt att ha skor med bra grepp, att ta god tid på sig och att inte gå ner om väderförhållandena är dåliga.
Strandvägen ut mot Lövhagen går också att promenera. Vi körde bil den här gången, men jag hade gärna gått längs havet och njutit av kustlandskapet i lugn och ro om vi hade haft ytterligare ett dygn på Nynäs Havsbad.
Mer information: Läs mer om området, vandringslederna och Strandvägen hos Nynäshamns kommun – Lövhagen och Strandvägen.
Fler tips från vår spahelg i Nynäshamn
Under vår helg i Nynäshamn bodde Mari och jag på Nynäs Havsbad och passade på att upptäcka några av de fina naturupplevelserna längs Sörmlandskusten. Förutom Knappelskärsgrottan besökte vi också Stendörrens naturreservat, där vi fick uppleva ännu mer av det vackra kustlandskapet.
Nynäs Havsbad ingår i kedjan Countryside Hotels.
Läs också om vår helg på Nynäs Havsbad – med spa, god mat och avkoppling vid havet. (länk kommer snart)
Fler vandringstips från resan:
Stendörrens naturreservat (länk kommer snart)