Therese Freid I helgen ska det bli storm, och med stormen på väg in ville jag passa på att njuta lite till av höstfärgerna innan löven blåste av.
Jag ville gå i lövskog, men helst inte i kohagar (som jag har i mitt närmaste hemomkring) eftersom både Teddy och Silver skulle vara med på min och Görans morgonpromenad. Getaryggen i Hentorp utanför Skövde dök upp i tankarna. Där har jag njutit av skir vårgrönska och de första blåsipporna de senaste två vårarna, så jag tänkte att det borde vara fint att gå där på hösten också.
Uppe på Getaryggen
Stigen börjar direkt vid parkeringen vid skolan i Hentorp, och vi hann knappt lämna bilen innan vi vadade genom höstlöv. Efter ungefär 200 meter kom vi till en brant, rotfylld uppförsbacke som tog oss upp på själva åsen.
Stora, gamla ekar, bokar och andra ädellövsträd står längs stigen som vindlar fram och följer åsens form. På båda sidor sluttar marken ganska brant, men träden har höga kronor och det är luftigt omkring oss. Man ser himlen och anar ibland vad som finns bortom träden. För mig ger det en känsla av frihet att gå här uppe. Ibland skymtade ett hus åt ena hållet eller en bit av golfbanan åt det andra, men ändå kändes det som att vi var mitt ute i naturen.
Blåsippeblad bland höstlöven
Blåsippebladen stack upp mellan höstlöven och det slog mig att jag aldrig har varit här när blomningen är igång för fullt. Jag brukar åka hit tidigt och leta efter årets första blåsippor, men när de väl blommar som mest är jag redan någon annanstans och letar efter årets första av något annat. Nästa vår måste jag återvända under ”högsäsongen” också, så att jag får se slänterna lysa i blått. Mängden blad skvallrar om att det finns goda chanser till det.
Men åter till idag. Teddy och Silver hade miljarder dofter att stanna till vid, eller att följa. Och Göran och jag hade ungefär lika många höstlöv vi ville fota. Gång på gång stannade jag och sa hur vackert det var. Även bokarna hade börjat skifta färg, och vi gick mitt bland allt det gula, orange och roströda.
Längs bäcken i Hene-Skultorp
Efter ungefär 1,5 kilometer hade vi gått över ryggen, men fortsatte att följa vandringsleden Getaloven in i nästa naturreservat, Hene-Skultorp. Här följde stigen Risängsbäcken genom barrskog med mycket död ved.
Egentligen ville jag bara visa Göran platsen jag berättat om, där det växer mängder av ramslök på våren. Hela ravinen är då full av växtlighet, så det var fint att få se den på hösten också. Teddy och Silver var överlyckliga över att stigen gick så nära bäcken. Gång på gång vek de av för att dricka och plaska runt, och det blev säkert fler än tio små badstopp innan vi var klara.
Samma stig, nya vyer
När vi kom fram till golfbanan vände vi och gick samma väg tillbaka. Det hade jag ingenting emot, för vyerna blir ju andra när man kommer från motsatt håll och det fanns fortfarande så mycket att titta på. Jag upptäckte både en informationsskylt om reservatet och en gigantisk fågelholk som jag hade gått förbi utan att se på ditvägen.
Man behöver inte gå samma väg tillbaka som vi gjorde. Det finns också en rundslinga i Getaryggens naturreservat där man går både uppe på åsen och nedanför.
När vi kom tillbaka till bilen hade vi varit ute i en timme och fyrtio minuter och gått ungefär sex kilometer. Jag kände mig tacksam över att vi hade kommit iväg och fått njuta av allt det här innan stormen drog in.
För dig som vill veta mer om Getaryggen
Getaryggen ligger i Hentorp, södra Skövde (Västergötland). Den vackra vandringsleden Getaloven (13 km rundslinga) passerar över åsen. Länken går till min egen beskrivning av leden.
Så här hittar du hit:
Bil: Parkeringsmöjligheter finns vid Heneskolan, Hentorp.
Kollektivtrafik: Stadsbussar (nr 7) går till Hentorp, se tidtabell via Västtrafik.
Läs mer: Länsstyrelsens sida om naturreservatet och Skövde kommuns information
Mer inspiration från Billingen på Instagram
