Therese Freid Igår följde jag med på en guidad vandring över Smula ås utanför Falköping. Tre kilometer tog nästan tre timmar, och det passade mig och min stukade fot perfekt. Med många stopp för blommor, geologi, historia och fika blev det en ovanligt långsam, men väldigt fin, förmiddag på Smula ås.
Första besöket på Smula ås
Igår besökte jag naturreservatet Smula ås utanför Falköping för första gången. I mitt hemomkring finns flera vackra åsar, bland annat Vässtorpsåsen vid Hornborgasjön, Bockaskedeåsen i Vallebygden och Getaryggen i Hentorp i Skövde, men jag tar självklart chansen att utforska ännu en när jag kan.
Den här gången var jag inte ute på egen upptäcktsfärd, utan hade anmält mig till Västkuststiftelsens guidning Rullstensås med rik flora.
En ovanligt långsam vandring
Hemifrån mig tog det ungefär 35–40 minuter att köra till reservatet. Jag var först på plats och hann därför bekanta mig lite med ungdjuren som betade i hagen nedanför åsen innan resten av gruppen började dyka upp.
Gruppen samlas
Snart kom vår guide Peter inkörande och därefter ”ramlade” de övriga deltagarna in. Totalt blev vi tolv personer som gav oss iväg upp på åsen i det fina vädret.
Vi gick i ett väldigt lugnt tempo. Tre kilometer tog nästan tre timmar och för min stukade fot passade det perfekt. Vi gjorde många stopp för att titta närmare på växter, ställa frågor, kasta runt latinska namn och dela med oss av sådant vi visste om det som växte och levde omkring oss.
Fler än jag som kröp i gräset
Det är alltid en härlig känsla för en blomnörd som jag att se att det finns fler människor som sitter på huk och letar efter en blommas blad, eller ligger platt på marken för att titta lite närmare på någon detalj.
Fika med utsikt
Självklart blev det också en ordentlig fikapaus uppe på åsen. Solen sken på oss, men det blåste rejält kallt där uppe. Jag hade packat med jordgubbar, kokta ägg och mackor, och det var extra mysigt att sitta mitt i landskapet och fika. Det gör jag alldeles för sällan nu för tiden.
Mina nya växtfynd på Smula ås
Eftersom jag har liknande växtmiljöer i närheten av där jag bor blev jag inte särskilt förvånad över mängden gullvivor som fortfarande lyste gula över åsen. Inte heller de överblommade backsipporna som stod lite överallt i sluttningarna kom som någon större överraskning.
Nya blomfynd
Precis innan vi skulle fika ropade Peter att han hittat smalbladig lungört nere i slänten. Det var första gången jag såg den, även om jag nog måste erkänna att jag inte blev särskilt exalterad. Den påminner ganska mycket om vanlig lungört, men är tydligt blåare i färgen.. Jag vet knappat om jag vågar säga det, men jag tyckte att trollsländan som slog sig ner precis intill var mer spektakulär.
Däremot blev jag väldigt glad över att få se trollsmultron, som också var en ny bekantskap för mig. Innan turen hade jag funderat på om jag kanske redan sett dem någon gång utan att förstå att det varit just trollsmultron. Men när jag väl fick se dem kändes de lätta att känna igen. De står på höga stjälkar och ser helt annorlunda ut än vanliga smultron som växer nära marken.
Blomman jag missade
En blomma jag däremot inte fick se, trots att jag hade hoppats på det, var drakblomma. Den var faktiskt en av anledningarna till att jag anmälde mig till just den här guidningen. Jag hade föreställt mig hur vi skulle leta efter den uppe på åsen.
Det visade sig dock ganska snabbt att vi var ungefär en månad för tidigt ute. Drakblomman blommar först kring midsommar, så den här gången fick jag nöja mig med att veta att den finns där. Visserligen kändes det lite snopet just då, men det gav mig en bra anledning att komma tillbaka om några veckor.
Med ny bekantskap vidare mot fler blommor
Redan på parkeringen började jag prata med en tjej från Götene och vi hamnade bredvid varandra även under fikapausen uppe på åsen. Jag fick veta att hon aldrig hade sett majvivor, och eftersom jag vet ett riktigt fint ställe frågade jag om hon ville följa med dit efteråt.
Så efter Smula ås körde vi vidare och fick njuta av hundratals och åter hundratals majvivor. Jag har nog aldrig sett så många, och dessutom var det ovanligt fina exemplar. Det blev en extra fin avslutning på dagen.
Varför jag följer med på guidade turer
Egentligen är jag nog en ensamvarg ute i naturen. Jag trivs med att gå i mitt eget tempo, men framför allt att kunna improvisera och svänga av den tänkta stigen om och när jag får lust. Sådant är alltid svårare när man går med sällskap.
Samtidigt tycker jag att det är väldigt lyxigt att utforska en ny plats tillsammans med någon som kan området ordentligt. Då får jag inte bara se nya blommor och miljöer som när jag går själv, utan lär mig också varför de växer just där och varför vissa andra arter inte gör det.
Ofta får man också lära sig hur man skiljer en blomma från en annan som kan verka lik, vad växter används till – eller har använts till – och hur historia, geologi och platsen hänger ihop. På Smula ås till exempel var det oundvikligt att prata om geologin bakom själva åsen.
En annan sak jag gillar är att varje guidning får sin egen karaktär beroende på vilka som följer med. Frågorna, kunskapen och nyfikenheten hos deltagarna gör att man upptäcker mer tillsammans än man gör på egen hand.
Nya människor längs vägen
Ibland händer det dessutom att man lär känna nya människor. På just den här turen blev det ju en spontan fortsättning mot majvivorna tillsammans med tjejen från Götene. Första gången jag gick en guidad tur lärde jag dessutom känna en tjej i Skövde som jag fortfarande har kontakt med och ibland gör små turer tillsammans med.
För dig som vill veta mer
Smula ås är ett litet, men vackert, naturreservat i Falköpings kommun (Västra Götaland). Du hittar hit via vägen som går mellan Vartofta och Norra Åsarp. Naturreservatet är skyltat från vägen.
Vill du läsa mer om naturreservatet Smula ås eller hitta fler guidade turer i Västsverige? Här är några länkar som du kan börja med:
🌿 Smula ås – information från Länsstyrelsen (länk)
Mer information om naturreservatet, dess flora och hur du hittar hit.
🌿 Västkuststiftelsens guidningar 2026 (länk till programmet)
Västkuststiftelsen anordnar ca 150 guidningar varje år. De flesta är kostnadsfria.