Therese Freid Ända sedan jag gick Kinnekulleleden med min bästa vän Linda har jag längtat efter att återse flera av platserna. Allt var så vackert, men några ställen minns jag med extra värme.
Den här helgen blev det en morgon på Kinnekulle, med flera kortare stopp längs just Kinnekulleleden. Vi började vid Högkullen, fortsatte till Martorpsfallet och avslutade med Blombergsleden.
Blombergsleden – ett stopp jag sett fram emot
Blomberg var nog det stopp jag sett fram emot mest, eftersom det var nytt för mig. Göran har pratat mycket om platsen, och framför allt om ramslöken. Nu fick jag också gå Blombergsleden till slut.
Vi parkerade vid badplatsen och följde den blåmarkerade leden. Ganska direkt går Blombergsleden längs Vänern, på stigar genom lövskog, med vattnet från Vänern som skymtar mellan träden. Vi passerade hamnen där det stora vikingaskeppet ligger, även om det mesta av det var dolt bakom en byggnad när vi gick förbi.
Från beteshagar till brant stigning
Efter en stund gick stigen in i beteshagar och stigen var lätt att gå, med små broar över bäckarna som rann genom hagen. Längs stigen växte ramslöken redan tät, och jag anade hur det kommer se ut om några veckor.
Sedan viker Blombergsleden av uppåt. Det är en kort men brant stigning. Doften av ramslök följde med oss vägen upp och fågelsången var så intensiv att vi stannade flera gånger bara för att lyssna. Våren var så intensiv här att det inte gick att vara annat än lycklig.
Ängar, hjortar och vårblommor
Uppe på höjden går leden förbi några hus på en mindre grusväg. Vi fick syn på två hjortar som stod stilla en bit bort, och längre fram bredde en äng ut sig med vårblommor överallt. Jag gick mest och tittade ner i marken för att inte missa något, medan Göran (som alltid) hamnade lite på efterkälken med kameran på grund av alla fåglar.
Ett landskap som hålls öppet
Sedan kom vi till den del av Blombergsleden som jag föll pladask för. Ett öppet område med glest stående lövträd, där marken var täckt av ramslöksblad, Vänern skymtade mellan stammarna långt nedanför oss, och ljuset var helt underbart.
Vi såg en skylt om att man arbetar aktivt med att återskapa ängs- och betesmark här och det gjorde mig väldigt glad. Det var otroligt vackert, och här hade varit helt rätt plats att sitta ner en stund (skriver detta som en påminnelse till mig själv).
Men Blombergsleden svänger tyvärr av innan området är slut, medan Kinnekulleleden fortsätter vidare genom det underbara området. Vi följde leden nerför en liten brant.
Tillbaka ner mot Vänern
Vid sidan av stigen växte ännu mer ramslök i stora fält, och ganska snart var vi tillbaka nere vid vattnet. Hundarna passade på att gå ner och bada, och vi tog den sista biten tillbaka mot badplatsen i lugn takt.
En kort men varierad vandring på Kinnekulle
Blombergsleden är en lätt rundslinga på ungefär 4 km, mest på stig men kortare sträckor går på grusväg. Det finns två brantare (men relativt korta) partier.
Framför allt tyckte jag om området uppe på höjden och sträckorna genom ramslök, och jag är glad att jag fick chansen att se området. Jag går gärna Blombergsleden igen, men då vill jag försöka pricka in ett besök när ramslöken blommar.
Fakta om Blombergsleden
- 📍 Kinnekulle, Västergötland
- 🥾 4 km rundslinga
- 🔵 Blå markering
- 🚗 Parkering vid badplatsen i Blomberg
- 🔥 Toalett och grillplats finns
Mer information om leden hittar du hos Västsverige . Och vill du gå en längre led på Kinnekulle kan jag rekommendera Kinnekulleleden som är 48 km och som jag gick för några år sedan.