Idag gick jag Bolumsleden vid Hornborgasjön – för första gången i strålande solsken. Trots att leden finns i mitt närmaste hemomkring (jag kan ansluta till den till fots), har jag hittills alltid prickat in regn och gråväder när jag gått här. Jag har också undvikit sommarsäsongen eftersom hundarna inte fungerar särskilt bra med betesdjur.
En vandring på egen hand
Eftersom det är så varmt just nu, och jag redan gått en rejäl morgontur med Teddy, bestämde jag mig för att för ovanlighetens skull gå ut ensam mitt på dagen. Valet föll då på Bolumsleden. Jag startade vid parkeringen vid Naturum Hornborgasjön och gick leden moturs. Tidigare har jag alltid gått den medurs, men jag tycker om att gå från olika håll för då visar sig naturen från nya vinklar.
Kohagar, stenmurar och körsbärsträd
Vandringen börjar med några hundra meter asfalt innan leden korsar vägen och fortsätter in i en kohage. Där slingrar stigen fram mellan stora lövträd och gamla stenmurar. På informationstavlan läste jag att det finns en sten, Kostenen, som man förr i tiden ledde sina kor runt på våren för att bringa tur och kalvar. Jag tänkte stanna vid den, men upptäckte för sent att jag redan hade passerat. Nästa gång ska jag leta upp den!
Stigen fortsatte uppför en backig hage där en rad körsbärsträd kantade en stenmur. När jag kom närmare såg jag att träden dignade av mogna (och halvmogna) körsbär.
Stigen följde stenmuren på höjden, och jag hade hela tiden utsikt ner mot sjön till vänster om mig. Vyerna över Hornborgasjön och de böljande kullarna fyllde mig med varm tacksamhet över att kunna gå här just den här vackra årstiden.
Rovfåglar och böljande ängar
På väg ner hörde jag ljudet av rovfåglar. Kort därefter såg jag tre ormvråkar cirkla runt i luften en bit framför mig. Den här delen av leden är otroligt vacker, med stenmurar som ramar in böljande ängar. På en av höjderna finns bord och bänkar där man kan slå sig ner och låta blicken vandra över utsikten.
Möte med betesdjur
Efter en stund kom jag fram till en stigkorsning där man kommer ut på Pilgrimsleden som går upp till Heljesgården och vidare mot Varnhem. Jag svängde dock vänster mot Naturum, där Bolumsleden och pilgrimsleden delar stig.
Den sista biten inne i hagen bjöd på ett nervkittlande möte med både unga kor och ett gäng tjurar som verkade lite för intresserade av mig (men just den incidenten fotade jag inte). Trots att jag är uppvuxen på bondgård tog jag en rejäl omväg runt dem.
Blomsterhav och sjöglitter
Därefter går leden ett hundratal meter på väg innan man når en ny hage. Där fanns inga djur idag, så jag kunde utan oro njuta av utsikten mot Hornborgasjön som jag kom allt närmare.
Strax innan vattnet leder stigen genom en grind till vänster, och vidare in i en smal fålla med hagar på båda sidor. Sjön glittrade mellan träden på min högra sida.
Sista biten går genom en hage där det ofta går får, men nu hade man tagit hö där i stället. Mellan sjön och hagen breder ett hav av ängsblommor ut sig. Även den sista korta sträckan, där man passerar vägen runt Fågeludden, var full av blomsterprakt. Allt, precis allt, är vackert längs Bolumsleden.
Det är svårt att förstå hur mycket naturglädje som kan rymmas på bara 3,5 kilometer. För mig blev det ytterligare en påminnelse om att man inte behöver resa långt – det finns mycket att upptäcka runt knuten.
Inlägg från några av mina andra turer i Hornborgasjöns naturreservat:
🔗 Ytterberg – vandring med vyer – Hornborgasjön
🔗 Almeö – Hornborgasjön
🔗 Ore backar och Ore nabb – Hornborgasjön
🔗 Fäholmen – Hornborgasjön
🔗 Bolumsleden (mars 2024)
🔗 Hångerleden – Hornborgasjön
🔗 Pilgrimsleden Varnhem–Falköping
[…] Om du vill se hur det ser ut här på sommaren kan du läsa mitt blogginlägg från juli 2025. […]
[…] Bolumsleden – Hornborgasjön (juli 2025)🔗 Almeö – Hornborgasjön🔗 Ore backar och Ore nabb – Hornborgasjön🔗 Fäholmen – […]