Jag älskar verkligen den här turen till Bolagen – det är en plats jag längtat tillbaka till sedan jag och min vän Linda gick hit tillsammans en höstdag 2023. Den gången var marken torr och färgerna sprakade i fjällheden. Nu fick jag chansen att göra turen igen, den här gången bara jag och Teddy. Det blev en helt annan, men minst lika fin, upplevelse.
Vi utgick från Svansjökläppen
Vi fick skjuts upp till parkeringen vid Svansjökläppen. Göran ville ändå fotografera vid Svansjön, så det passade perfekt. Redan där fick vi en fin start på dagen – vi hann se några blåhakar. Jag är rätt dålig på att känna igen fåglar själv, så det var fint att få dem utpekade.
Vi följde en av stigarna nedanför Svansjökläppen, där marken var rätt blöt och kladdig. Teddy brydde sig inte ett dugg – han verkade mest tycka att det var extra spännande.
Omärkt stig i blockig terräng
Vid renvaktarstugan (kartlänk) svängde vi av till vänster och lämnade den markerade leden. Här började den omärkta stig som leder mot Bolagen. Terrängen blev genast mer dramatisk – stora stenblock, fjällhed och hela tiden de norska fjälltopparna i blickfånget.
Jag älskar det här landskapet. Det är kargt men ändå välkomnande. Stigen slingrar sig fram mellan blocken och är överraskande lätt att gå, trots att allt ser så hårt och vilt ut.
Gott om vatten för Teddy
Teddy var i sitt esse. Han nosade, drack ur alla små fjällgölar och tog varje chans att svalka sig. Vid en sjö hade en familj med två hundar slagit sig ner vid ett klippblock och åt frukost.
Vi passerade flera bäckar och till och med en större tjärn där han fick för sig att simma – och där fick jag kämpa lite för att få upp honom igen.
Närmare och närmare
För varje krök vi rundade öppnade sig nya vyer. Stor-Vigeln tornade upp sig på avstånd, och Bolagen glittrade längre och längre in i synfältet. Jag stannade flera gånger bara för att ta in allt – fjällvidderna här känns oändliga.
Till slut ledde stigen oss neråt mot en liten stuga där den egentligen tar slut. Just idag stod det flera tält på de små uddar som låg runt omkring, så jag valde att fortsätta ytterligare en bit. Jag styrde stegen mot sjöns södra del i jakt på en egen plats för oss.
Fikapaus vid sjön Bolagen
Till sist hittade jag en plats som såg helt perfekt ut för mig och Teddy. Där fanns inga branta kanter ner mot Bolagen, utan han kunde springa i och ur vattnet som han ville. Själv satte jag mig på heden intill och bara njöt.
Jag vet inte hur många gånger han var i vattnet och badade under den halvtimme jag satt där bland myggen och log. Han hann också äta torrfoder som jag spred ut åt honom, och få riktiga glädjefnatt som fick honom att rusa runt runt så långt linan räckte. Jag älskar sådana stunder, så för mig blev detta en av veckans riktiga höjdpunkter.
Jag hade egentligen bara en fråga i huvudet efter turen: Hur många vackra intryck kan man ta in på en enda dag?
Lite vilse på tillbakavägen
På vägen tillbaka fick jag en liten påminnelse om att fjällvandring kräver respekt.
Vi hade gått ganska långt längs sjön för att hitta en fin plats, och på vägen tillbaka kände jag plötsligt inte igen mig alls. Allt såg likadant ut. Jag hade ingen papperskarta med mig – vilket annars är standard. Och i appen var jag bara en prick på en stor vit yta.
Pulsen steg rejält, men jag tvingade mig att stanna, andas och titta upp. Då såg jag ett klippblock jag kände igen från ditvägen – fast nu några hundra meter åt sidan. Jag fick navigera runt ett vattendrag och styra om mot stenen. När vi väl stod där igen var vi mitt på stigen.
Det var en riktig lättnad. Och en bra påminnelse om att kolla bakåt ibland när jag går utanför leder.
Tillbaka mot parkeringen
Härifrån var det enkelt att ta oss tillbaka mot parkeringen. Vi följde samma rutt som vi gick ut, och det kändes tryggt att hitta stigarna igen efter min lilla ”navigeringsövning” tidigare.
Vi mötte familjen med hundarna som vi passerat på vägen ut, och vid renvaktarstugan satt ett gäng och fikade i solen. Annars var det folktomt hela vägen – så tyst och lugnt, bara ljudet av våra egna fötter och tassar.
Eftertankar om turen
Detta är verkligen en superfin tur som bjuder på njutning och vyer åt alla håll. Jag vill garanterat gå till Bolagen fler gånger. Och om jag någon gång har lite mer tid vill jag också testa den längre turen till hängbron vid sjöns norra del.
Information om vandring till Bolagen
- Startpunkt: Parkeringen vid Svansjön/Svansjökläppen (betalväg, 60 kr – rätt dålig väg upp).
- Turen vi gick: ca 10,5 km tur och retur, 3,5 timme (till stigens slut tur och retur är det 8 km).
- Leden är delvis omarkerad – därför är det viktigt att hålla koll på kartan.
- Terräng: Fjällhed, blockterräng, några blöta partier.
- Hundvänligt: Gott om vatten längs vägen, flera fjällgölar, bäckar och sjö. Fin stig att gå på och spännande omgivningar och snälla höjdskillnader.
Avslutningsvis några länkar
Läs mer om min höstvandring hit tillsammans med Linda och Vittra 2023.
Och om du vill ha ännu mer inspiration kan du kolla in Tur 14 (Bolagens östra strand) i boken “Funäsfjällen Helags och Ljungdalsfjällen” från Vildmarksbiblioteket.
Inspiration från mina besök i Funäsfjällen
Från bloggen
Blogginlägg från Härjedalen 2025 (beskrivningar av turer)
Blogginlägg från Härjedalen 2020-2024 i min gamla blogg Hemomkringvandring
[…] Uppdatering juli 2025: Jag gick här 2025-07-09 med min hund Teddy. I inlägget kan du se hur det ser ut vid Bolagen på sommaren. […]