Therese Freid Att jag älskar havet är ingen hemlighet. Inte heller att jag saknar Tjörn sedan jag flyttade därifrån när min son blev sjuk. Efter över ett år där allt har handlat om andra än mig själv fick jag äntligen en tjejhelg – vid havet dessutom.
Min väninna och kollega Mari och jag hade pratat om detta i månader. Vi behövde båda en paus, och eftersom vi alltid mår bra nära havet kändes Lysekil som ett självklart val. Vi bokade ett dygn på Strandflickorna Havshotell och bestämde oss för att fylla tiden med så mycket frisk luft och natur som vi orkade.
Stångehuvud – klippor, vind och den röda bohusgraniten
Vi parkerade i Norra hamnen, precis ovanför Stångehuvud naturreservat. Jag hade läst på innan (som jag alltid gör), så jag visste att vi skulle få både utsikt och klippor redan från start.
Vi följde Victoriastigen upp mot Galleberget. Det blåste rejält, men det gjorde bara att skratten följde med lite längre i vinden. När vi såg skylten mot Nålsögat vek vi direkt av. Det är så roligt att följa en stig man inte riktigt vet vart den leder.
Här ute ser man verkligen hur vädret formar landskapet. Buskar och små träd lutar sig bort från havet och får skarpa former där de sticker upp över klipporna – som om de verkligen kämpar sig fram i vinden. Samtidigt är den röda graniten mjuk och vacker, fortfarande fylld av spår från stenbrytningen som en gång var så viktig här.
Vi gick ut mot fyrhuset, stod en stund och tittade ut över havet.
Mysig glöggpaus
Sedan följde vi en annan stig högre upp bland klipporna. Där hittade vi en liten klippgrotta där vi kravlade oss in – och där blev vi kvar en stund. Glögg, pepparkakor, utsikt och lä från vinden. Enkelt och perfekt.
Till slut följde vi trapporna ner mot Lilla Munkeviken och tog Kuststigen tillbaka. Vi missade den södra delen av reservatet, men det kändes helt okej – då har vi ju en anledning att återvända. Nästa gång parkerar jag vid Pinnevik, där stigen börjar ännu närmare klipporna. Eller går från Strandflickorna som bara ligger några hundra meter därifrån.
Strandflickorna – charmigt i Lysekil
När vi klev in på Strandflickorna kändes det direkt rätt. Ett charmigt trähus med varm belysning, stora krukor vid entrén och granris som prydde verandan. I receptionen möttes vi av en sådan genuin glädje att vi log resten av vägen upp till vår svit.
Rummen var precis lika mysiga som jag hoppades på: gammaldags tapeter, fina ramar, kungaporträtt, vackra lampor och små detaljer som någon verkligen brytt sig om.
Vår svit hade dubbeldörrar ut mot takterrassen och ett burspråk med säng i det lilla rummet. Där stod även en guldbrokad soffa som såg ut att vara hämtad ur en helt annan tid – på bästa möjliga sätt.
Mari plockade fram alkoholfritt bubbel och vi hängde filtarna över axlarna innan vi gick ut och skålade på terrassen. Det var mysigt, men vinden var riktigt bitig, så till slut gick vi in i värmen igen.
Kvällsbad och vänskapstimmar
Efter en stund på rummet, där vi åt vindruvor och pratade om dagens utflykt, borstade Mari mitt hår. Det var en sån varm stund (som många nog känner igen från när man var liten). Därför betydde den så mycket för mig.
En timme senare tassade vi ner i badrockar och blev guidade ut i kvällsmörkret till den uppvärmda bubbelpoolen som står på berget ovanför hotellet. Vi såg lamporna från Lysekil och kände hur kroppen äntligen blev varm igen. Vi låg där och pratade tills vi såg ut som två russin.
Middagen efteråt blev pricken över i. Min torskrygg var bland det godaste jag ätit, och chokladfondanten som följde efter var helt ljuvlig.
Frukost i blå timmen
Efter en härlig sovmorgon gick vi ner till frukostmatsalen. Buffén var generös och vackert uppdukad. Vi satte oss vid ett av fönstren och hamnade mitt i den blå timmen. Det är sällan jag får äta frukost i lugn och ro, så jag njöt av varje minut.
Släggö i soluppgång – morgonljus man inte glömmer
Enligt SMHI skulle det bli ännu en grå dag, men när vi gick ner till kallbadhuset (400 meter från hotellet) möttes vi av rosa himmel och blått hav. Det ljuset var som balsam för själen.
Vi gick ut på Släggö som ligger intill Kallbadhuset, och det var som om allt vi såg var målat i milda pastellfärger. Efteråt fortsatte vi upp mot kyrkan och utsiktstornet där utsikten öppnade sig ännu mer.
Västerhavspromenaden – ett hantverk och en njutbar paus
Efter utcheckning körde vi till Ålevik för att gå Västerhavspromenaden, som jag sett fram emot länge.
Viktigt tips: Ta inte den breda gångvägen från parkeringen. Följ gångstigen parallellt med vägen så kommer du till starten direkt. Detta upptäckte vi på tillbakavägen.
Själva promenaden är ett av de mest gedigna träbyggen jag sett i naturen. Den är byggd av Lysekils Vänner och följer granitens former med en precision som är helt fantastisk. Här kan man gå med barnvagn och det finns gott om platser att sitta på. Sträckan är 1,1 km enkel väg.
Vi fortsatte sedan upp på den nybyggda rampen i Valbodalen, upp mot Anne-Majas myr. Utsikten åt ena hållet var vidsträckt, åt andra höll vindkraftverken vakt på berget.
Till slut vände vi och gick tillbaka i långsam takt. Vi hade gott om tid innan färjan skulle ta oss hem, så vi satt ofta ner och bara tog in omgivningen.
Det här dygnet gav precis den värme och energi jag behövde. Lysekil hamnade direkt på listan över platser jag vill återvända till.
Slutligen – fakta för dig som vill veta mer
Lysekil ligger längst ut på Bohuskusten, mitt i mötet mellan Gullmarsfjorden och Västerhavet.
Hit kan du ta dig på två enkla sätt – beroende på var du kommer ifrån:
Från Uddevalla (eller om du kommer söderifrån) är det smidigaste att ta den kostnadsfria vägfärjan över Gullmarn, Gullmarsleden. Färjan går tätt, överfarten tar bara några minuter och du kör direkt vidare mot Lysekil på andra sidan. Information och tidtabell hittar du hos Trafikverket
Kommer du norrifrån kör du väg 162 söderut genom Brodalen och vidare mot Lysekil. Det är en fin kustnära sträcka med bra skyltning hela vägen in mot centrum.
Länkar
- Länsstyrelsens information om Stångehuvud naturreservat
- Strandflickorna Havshotell var vårt mysiga bonde – (och Countryside Hotels, kedjan de ingår i)
- Den fantastiska Västerhavspromenaden. Länken går till föreningen Lysekils Vänner som byggt promenaden på ideell basis. Och så här skriver Västsverige om samma promenad.
- Så här såg det ut senast Mari och jag hade ”tjejhelg” ihop, förutom alla mindre utflykter vi gjort.
